Even though so much time had passed, the light was still far away.
Nu sitter jag här. Och ska inte berätta om min dröm när jag, min syster och Ingvar Oldsberg (På spåren mannen) skulle rädda världen. Den är alltför komplicerad. Inte mycket att säga där. Istället kan jag säga att just nu sitter jag här och njuter, av mina trötta armar, mina spagettiben som bara skriker efter sängen. Träning, match och jobbat stenhårt tills idag. Eller, jag har träning imorgon med men då blir det lite nöje också. För Yoshia kommer! Yatta! Men då blir det tidig morgon. Och ingen anime-night som jag hade tänkt mig, men det är nog kroppen bara tacksam för! Så yeah, nu går jag, Simon och Timmy och lägger oss.
Kommentarer
Trackback