Fokis tävling
Foki, mörkrets drottning är här! Under alla andra dagar om året är hon den glada, spralliga färgglada Foki men en gång om året omfamnar hon mörkrets makter och ser till att vara den den mest badass drottning halloween någonsin har skådat!
Annat kul Foki kan bli? Klicka
Här!s
The Mortal Instruments - City of Bones
A shimmering book-cover. My eyes were drawn to it. I picked it up and started reading. Shadowhunters, a hidden world, and starcrossed lovers. How could this not be good? Without hesitation I went to the cashier, and now four years later the images that I had in my mind were transferred to the big screen.
Clary Fray is just a normal teenage girl, until the day she witness a murder. Problem is, she is the only one who can see it. She later finds out that the victim is a demon and the murderers are people called Shadowhunters, half-angel, half-human, and she’s one of them. In the midst of all of this, her mum gets kidnapped. In this new world of demons and Shadowhunters, how will Clary make it?
There is one word that describes this movie; fast. The story’s pace is definitely over the speed-limit. Characters are thrown in, new storylines are viewed in the rear window and you are always on edge and trying to follow the story’s pace. When the big moments in the film was happening, when you were supposed to feel like; “O M G,” the feeling was instead “meh”. Which is too bad! All the characters have great potential and depth, we just doesn’t get too see it.
What surprised me was the soundtrack. It was really good, especially the ones in the fighting scenes. It turned the level up a step, and made the hectic pace of the movie seem fine, for a moment or two, until you asked yourself: What just happened? The silent brothers were introduced, and just as fast they were gone. The vampires were there, the next second they were gone. And having things like that happening for over two hours wear you down.
As a fan of the book-series, I am pleased with the choice of the actors, and I think they all made a fantastic job. But it failed in other aspects. They tried to make the characters act as the ones in the book too hard. It didn’t follow a red line. In some areas it was good, others, not so. Overall, the movie was chaotic, hectic and you just didn’t care. There were some cool scenes, and some cheesy ones that me, myself enjoyed. But so much was rushed and didn’t make any sense. The joy of watching it disappeared because the thoughts streaming through the head trying to make sense of everything. No, this could have been better. I am not particularly looking forward to the second one. I am looking forward to re-reading the books.
City of Bones -
It goes on and on and on and on...
Ibland så finns det potential. Potential att bli något bra. Men vad är det som gör att det finns potential, och vilka faktorer spelar roll för att det kommer lyckas? Ibland så finns det inte rum för misslyckande, men ändå slipprar det igenom något hål och allt det som skulle vara så bra blev så dåligt. Vad är det som gör det? Är det så att egentligen är det bara vi människor som har kraften att förändra, eller är det utom vår räckvidd? Det som är meningen, det är meningen. Det som inte är meningen, det händer inte. Eller kan vi ändra det som inte är meningen till något som blir meningen. Wow. Nu börjar det bli lite väl mycket flumm här, så jag checkar ut!
*shakes fist*
Jag och min goda vän brukade alltid när saker och ting gick dåligt knyta vår näve och vifta med den i det blå. Det var som att skaka av sig ilskan som bubblade upp inombords. Vi kunde göra det när som helst. Nu när vi inte ses så ofta så har vi båda slutat gjort det, men så fort vi pratar med varandra så skriver vi *shakes fist* och då får jag en sådant begär att göra det. Och det känns så bra. Ilskan, irritationen försvinner ut i det blå. Alldeles underbart.
homework - check!
Comic-Con 2013
Någon gång så blev jag kär i Marvel-filmer. Jag såg om dem, analyserade dem och ibland bara njöt av historien och dess karaktärer. Någonstans så slutade jag att kolla på vanliga tv-serier, det blev science-fiction, fantasy och övernaturligt för hela slanten.. Och mitt i detta förra året så upptäckte jag Comic-Con, innan så hade jag hört talas om det, men inte riktigt förstått dess storhet. Alla mina hjältar var där. Allt som jag älskar fanns där. Då började en liten ide, om att jag ska gå på Comic-Con växa...
Under året blev den bara större och större och igår så var det äntligen dags, försäljningens portar öppnade sig. Efter mycket research så insåg jag att få en badge, är skitsvårt. Men i början av veckan så hittade jag en hundralapp i snön - a sign of my luck! Det kunde inte gå fel! Med fyra datorer så klickade vi alla klockan 18.00 på den lysande gröna knappen. En fick server error, tre blev vita i jämna mellanrum. Efter ett antal minuter så kom den första in, plats nummer 26000någonting. Efter det kom den andra in, plats nummer 18000! Efter en halvtimme så var jag inne i the epic buying room and vips! Jag hade två badges med 4-days and preview night! HELT OTROLIGT! Nu är flygbiljetter och boende fixat i San Diego, och nu är det bara att planera LA! :D
On the bright side of the moon
Under min lilla period i mörkret så har de gått och ändrat designen här på blogg.se! Ujuj, sånt man kan hitta på! men det är ungefär det jag har hittat på här hemma i rummet, dekorerat om och prydit rummet med bland annat två supersnygga bokhyllor! Jag drömmer fortfarande om den dagen då jag kan ha all min manga här i Linköping, eller den dagen då jag kan pryda ett rumt fullt med bokhyllor med bara en massa manga och sortera dem så fint! Drömmar är bra att ha, särskilt när dem kan slå in. Finns mycket att-göra listan och den växer och blir allt större. På något konstigt hipp och happ har mitt intresse för serier svalnat och passionen för att göra saker, jag menar verkligen GÖRA saker, planera och organisera blossat upp. Så ser framemot detta år! Hur ska plugget gå måntro?
Up the sunset wave.
När det bara blir det näst bästa. Ska man vara glad över att man får det näst bästa, eller bara vara ledsen över att man inte får det bästa? Strunta i det näst bästa och sedan komma över det hela och kanske få det bästa till sista? So many decisions, so little time.
Just not acceptable.
"Men du har väl ändå sett någon Batman-film?"
"Johanna, jag har ju sagt att jag inte tittar på tecknade filmer!"
... NOT ACCEPTABLE. JOHANNA TO THE RESCUE. TOMORROW. 15! SOMEONES LIFE WILL CHANGE FOREVER!
(jag borde ha en hero-mood sminley. But I donät)
Don't cry, come to me with your troubles instead.
I'm in love again.
Reunion after two years.
Favorit i repris Road trip, Canada 6 days 2010.
She and me, me and him. Together.
Det kunde inte bli värre. Här låg jag. I leran, och killen som jag gillar stod bara några meter framför mig. Varför hade jag blivit rädd för en liten ödla? Varför? Bäst att ligga kvar här tills han går iväg. Chansen finns att han inte såg det. Chansen finns.
”Hur gick det?” Fan. Han hade bevittnat det hela. Jag reste mig sakta upp och där var han. Mitt framför mig. Killen jag hade gillat ända sedan den dagen. Dagen för ett halvår sedan då min värld hade förändrats. Dagen då snön hade varit nattens sol och han hade stått i dess mittpunkt. Bara stått där och blickat uppåt. Uppåt mot stjärnorna, något jag själv brukar göra så ofta. Sen den dagen hade det känts som om jag hade burit på en hemlighet. Jag visste något om honom som ingen annan gjorde. Ett osynligt band som hade knyts mellan våra själar. Och nu stod han här, framför mig. Och jag var täckt i lera.
”Här,” sa han och räckte fram sin munktröja som han hade tagit av sig. Generat mumlade jag fram något till svar. Han gick till en parkbänk längre bort och satte sig där. Jag tog av min tröja och satte på mig hans. Den hade en konstig, frän doft. Helt underbar. Jag gick bort och satte mig på parkbänken, bredvid honom. Att vara så nära, men ändå så långt borta! Tänk! Säg något fyndigt! Samtidigt som paniken började rusa runt i kroppen så fylldes jag med en annan känsla. En varm, pirrande känsla spred sig igenom mina ådror. Mina kinder blossade upp som den skäraste ros när jag kände hans hand. Hans hand, min hand, våra händer. Sakta, sakta vände jag på huvudet. Hans ögon mötte mina. Det var som att skåda in i en bottenlös brunn. Något farligt, men ändå så fascinerande. Det gick en evighet. Det gick en sekund. Våra läppar möttes i våran första kyss.
Här stod jag. Som ett fån. Tjejen jag gillar låg där i leran några meter framför mig. Hon hade blivit rädd för en liten ödla och snubblat ner i leran. Det var så oskyldigt sött. Jag kunde inte låta den här chansen gå förbi.
”Hur gick det?” frågade jag. Hon reste sig sakta upp. Tjejen jag hade gillat sen nästan ett år tillbaka. Ända sen den där sommardagen. Då jag hade cyklat hem ifrån träningen och sett henne där på ängen. Mitt bland blommorna, där hon var den vackraste blomman utav dem alla. Hon hade bara blickat upp mot himlen, något som jag själv brukar göra så ofta. Och jag kände att vi hade något gemensamt. Ett samförstånd. Att hon kunde förstå mig.
”Här,” sa jag och räckte fram min tröja. Hon mumlade bara något till svar. Med tunga steg gick jag till parkbänken en bit därifrån så hon kunde få byta om ifred. Jag kände hur händerna blev kallsvettiga. Hjärnan arbetade på högvarv. Jag kunde inte låta den här chansen gå förbi! Hon kom och satte sig bredvid mig. Det var nu, nu eller aldrig. Jag lät min hand glida över hennes. Sakta vände jag på huvudet och stirrade in i hennes klarblå ögon. Jag drunknade i dem, och tappade behärskningen över mig själv. Jag lutade mig framåt och kysste henne. Och det var våran första kyss.
Läsa artiklar är segt.
Just like that, he cut off my wings.
Jag har för mig jag skrev ett inlägg innan nyåret, men tydligen inte. Mycket händer. Inget händer. Ska fylla i en massa papper till olika ansökningar, lookin' good. Måste söka sommarjobb också, not looking so good. Hm.
Man undrar ju vad en personen egentligen tycker om en, när löften bryts, skitsnack bakom ryggen och struntar i ens önskningar. Jag har alltid undrat, hur man kan sätta sig själv främst i situationer, tja, i alla situationer. Jag gör det ibland, mest när det gäller tv-tittande. Annars blir det alltid second-hand. Dessa människor förundrar mig. Verkligen.
Back to the game!
Burru Burru DenDenMushi~
Jag är hungrig, men kan inte äta. Sad sad sad. Jag som måste plugga. More sad.
Har haft två verkligen helmysko drömmar i rad om människor jag inte känner (men vet vilka det är), en handlade om att vi skulle ut och fiska men det blev aldrig av så vi var ledsna... Förstår att jag vill fiska men inte varför personen var med... Weird. Den andra var så mysko so I won't even mention it.
Det har knappt någon minut. Men jag är om det går ännu mera hungrig.
There and back again
Skulle uppdatera häromdagen men... Råkade gå och lägg amig. Men snart ska jag göra något som jag inte har gjort på... Hm.. Aldrig! Köpa en CD-skiva till fullt pris. Men kan inte göra det nu, för då kommer den inte vara hemma när jag kommer... Mycket har hänt sedan senast! Det har varit roligt midsommarfirande i Norrtälje, det har varit födelsedagsfirande här hemma (!) och sedan så var det en snabbis till Skottland. Alla mycket trevliga och sommaren ter sig bra. Men. Jag har fortfarande inte badat. me sad.
Flesh and Blood.
:(
Tillbaka till omvärlden.
Har varit borta ett tag. I den stora staden, den stora stden där borta *pekar*. Det har varit kul. Trevligt. Underbart som alltid ♥ Hängde med Erika en dag i skolan, så fort jag satte mig ner i skolbänken så blev jag sömnig... Undrar om det finns någon sjukdom för det... Haha. Men det var trevligt, jag saknar skolan... :( Får ta och plugga lite sen! Fast jag är trött.. Ska jag dega istället..? :D Får se~ Första prioritet är att komma på en maträtt att laga tills imorgon!
Tänkte berätta hur awesome min vecka har varit. Men, låter min dagbok få veta det istället. Hihihi ♥
In the gift shop.
Kommer ihåg det första jag tänkte var att det blir enklare med tiden. Så dum var jag. Det blev inte enklare, svårare bara. Inte för det är en dålig sak... men jobbig.
Nu ska jag duscha. För att jag är hungrig.
It's not your legs that will take you anywhere, it's your spirit.
Är lite sad över att jag missade min egen födelsedag *insert sad mobile smiley here*.
Is it goodbye?
Är för lat för att skapa mina drömmars blogg. Så, jag börjar blogga på svenska på min engelska blogg istället så kan jag blogga på engelska med mina fellow adveturers på våran nyskapande blogg. Får se hur det går. Vem vet. Kanske skriver av mig här i alla fall.. Höhöhö!
Dokidoki
Personen som får hjärtat att hoppa det där lilla extra skuttet.
