Idag har varit en hyffsad dag. Vaknade två gånger medans jag sov, vilket är konstigt men jag gick o lade mig tidigt. Gick upp runt halv tio, åkte till jobbet runt halv elva eftersom det var fullt med snö utanför.. Damn you snow... Jobbade på i 5 timmar, gick väl varken bra eller dåligt. En stabil insats som jag gillar att säga det. Åt, duschade och sedan så fixade jag lite saker. Så känner mig rätt nöjd. Nu taggar man till match imorgon mot Hammarby! Ah mah gad!!! Hoppas att det går bra för mig och Hane-chan! ♥ Btw, youtube funkar fortfarande inte ordentligt. Doushite ?! Funderar om jag ska äta kvällsmat. Men jag är inte hungrig. Är lite duktig och tar en klementin istället så har jag trots allt ätit tre gånger idag. 8)

Who will get the money? Or will the detective come first and find out their mischievious plans?

Såhär mitt i natten så vill jag vara en lömsk, sniken människa ute efter Faster Agathas pengar. Jag vill vara skvallrande Lulu och fälla en stege över Clay. Jag vill vara fluffiga katten Poopsie och lura in Smothers i eldspisen. Jag vill vara Dusty och kapa av diamantkronan i taket så den faller hänsynslöst över Pierre. Allt jag villa är att spela 13 Dead End Drive!!!

Match igår. Vi vann i Sudden, vilket kändes surt. Vi hade bra spel, många chanser medan dem inte hade så mycket men får in ett snöpligt mål när vi precis tagit ledningen i sista. Vi hade mycket powerplay och det förstörde väl spelet lite. För egen del gick det hyffsat, kom inte upp i mitt vanliga tempo men tog det lugnt med boll och tajmade väldigt bra när jag skulle gå på motspelarna. Kanske berodde på att jag var för trött för att tjuvrusa? Blev matchens lirare i alla fall, aldrig hänt i innebandy förut, så lite glad. Kan vara min nya klubba, Hane-chans, förtjänst kanske?

Jobbade stängning. Vi var lite efter, så det var lite jobbigt för jag var lite trött. Men det gick ganska bra i alla fall. Sen kom Malin och mötte upp mig och vi gick och pratade hem, mysigt. Sedan lagade jag mat, grilled cheesus. Kanske ska sluta med mina vanor att bara laga mat mitt i natten? äh. :D Och nu ska jag börja jobba klockan 11. Weho!

Nörd som leker superhjälte och hans kompisar hakar på. De fångar turligen en stor bov och han får tjejen, alla blir lyckliga. Det är vad jag hade förväntat mig. Men ack o ve, så fel jag hade...

Dave Lizewski är en tillsynes vanlig tonårsnörd. Han har nördiga kompisar, inga tjejer lägger märke till honom och han älskar serietidningar. En dag så funderar han över varför inga vanliga människor blir superhjältar. Utan att finna något bra svar på frågan så bestämmer han sig för att bli stadens beskyddare! Men alla superhjältar har sina kompanjoner och nemesis, Dave inser snart att han kanske har tagit vatten över huvudet...

Den här var konstig. Väldigt konstig. Men konstigt bra! Alla karaktärer kändes väldigt äkta, det kändes som att dessa människor kan faktiskt sitta inne på ett café just nu och diskutera serier. Jag älskar såna filmer, som man kan se framför sig att de kan verkligen hända fast de inte kan det egentligen. Anledningen till det var för att även de små rollerna var verkliga och hade en stor betydelse för huvudkaraktären. Som pappan, hade inte alls mycket screentime, ändå så minns man honom och hans historia!

Aaron Johnson i huvudrollen var helt okej. Nicolas Cage var som vanligt ful i mustach. Christopher Mintz-Plasse var överraskande bra! Jag visste aldrig hur hans karaktär Chris skulle agera och vart han hade sin ståndpunkt egentligen. Han gillade ju serietidningar och Kick-Ass, men han gillade ju även sin far? Lite split-personality där. Me like.

Musiken var så oppasande och konstig att den blev helt underbar till de färgstarka scenerna. De blev ibland lite väl våldsamma, blod splashade här och där, men allt kändes så ironiskt på något konstigt vis... Jag skrattade när det hände, jag vet inte om det var för jag tyckte det var roligt eller för jag var så skräckslagen...

- Underbart konstig! Me likey!

Okej. Har precis sett Kick-Ass. Ska skriva om den. Men så checkade min syster upp killen som har huvudrollen i filmen, Aaron Johnson. Han var född samma dag som henne, samma år som mig. Han är förlovad, har en dotter på några månader och hans blivande fru är 23 år äldre än honom och har två döttrar som är fem och tretton. Okej. DET ÄR INTE OKEJ. Dem hade inte ens varit tillsammans i ett år!! DET ÄR BARA FEL. Jag menar, han är närmare i ålder med hans nyfödda barn än vad han är med sin blivande fru. Nej, det är inte okej.

Lite senare än alla andra så spände jag på fastbältet och begav mig in i Pandora, en värld bortom våran egen. Avatar var så hypad så jag ville se den först på tv då man får en bätre helhet utav filmen, för vilken film är inte helt outstanding på bio?

Jake Sully ersätter hans bror i Avatar-programmet efter han blivit mördad. Utan att egentligen veta vad han ger sig in i så åker han till en annan planet, och är nedsövd i nästan sex år. Där får han sin egen Avatar, en kopia utav urbefolkningen Na'vi. Han anpassar sig snabbt, men han kommer Na'vi närmare och snart har han svårt att urskilja vad han egentligen är, en Na'vi eller en människa.

Avatar för mig var en stor besvikelse. Jag älskade effekterna, dem var helt underbara, historien var också bra, inte överflödigt bra, utan man kanske kan se den igen. Nej, vad denna film saknar är karaktärer. Karaktärer med djup, innebörd eller ens karaktärer man märker. Trudy (Michelle Rodriguez) hade en stor biroll, men inget djup. Varför agerade hon som hon gjorde? Och Parker (Giovanni Ribsi) en ung man vars hjärta inte verkade vara alltför mörkt. Varför gjorde han som han gjorde? Ingen vet, inte ens dem själva. Dem försökte ge Jake en liten snyfthistoria men den funkade inte särskilt bra. Den spelade ingen roll senare, jag väntade på att den skulle komma upp igen men det gjorde den inte. Ingen brydde sig om karaktärerna, utan satsade allt på effekter och historien. Det fungerar för de flesta, men inte för mig.

Historien känns som en annorlunda krigshistoria. En sida vill ha något och gör allt för att få det. Den andra sidan gör allt för att skydda sig själva och sedan så vinner den "goda" sidan. Min fråga är: Vad gjorde människor på Pandora i första stället? Sex år bort, råkade dem bara åka dit? Vad hände med jorden? Så många frågor som inte var besvarade. Istället fokuserades allt på Pandora och vil lärde känna Na'vi. Jag hade hellre sett denna film i stil med 10 000 B.C att det handlade om en urinvånare eller någon från de andra klanerna kom och blev speciell på något sätt.

Den är ett mästerverk i effekter, men inte ett filmmästerverk.

- Värd att se! Njuter av effekterna och en annorlunda historia! :)

Nick har fortfarande inte kommit över sin förra tjej och i desperata försök att få tillbaka henne ger han henne cd-skivor med hans känslor på. Vad Nick inte vet är att dessa cd-skivor går ett ödesdigert öde till möte; papperskorgen. Men Norah fångar upp några av dem och blir kär i musiken och undrar vem personen bakom dessa skivor egentligen är. Under en natt så korsas deras vägar och de ger sig ut i New Yorks mörker för att finna deras favoritband som har en spelning på hemlig plats.

 

Som de flesta av Michael Ceras filmer så är denna inget undantag utan är ännu en söt, mysig tonårsromantiksfilm. Dock så är Michael Cera inte heller något undantag, han gör ännu en roll som blyg, lite nördig tonårskille. tro mig, jag gillar de rollerna, men bredvid den färgstarka Kat Dennings så bleknar han bort lite. Dels så är det också för vi får inte veta så mycket om Nick, förutom att han blivit dumpad av en tillsynes väldigt elak tjej. Norah har mer djup, vilket jag önskar att Nick också hade.

 

Annars så fungerar filmen utmärkt med dess bikaraktärer, historier och framförallt miljön. New York på natten, staden som aldrig sover och där tillsynes allt kan hända och ingenting är omöjligt. De olika ställena de är på, hur allting passar in i bilden man har av en natt i New York med småäventyr som är så spännande för stunden, och blir ett minne för livet.

 

 

- mysig film som ger en ett leende på läpparna! :)

 

Snön dalade sakta ned till marken. De höga tegelhusen reste sig likt murar längs gatan i ett utav New Yorks kvarter. Jag visste inte hur jag skulle göra det. Men vi hade inte något val, det var nu eller aldrig. Min partner, också helt klädd i svart, ledde in mig i en av springorna mellan husen.
"Vi måste klättra upp här," sa han. Jag blickade uppåt. Det var en bit upp, men jag hoppade upp och tog ett fäste. Min färd uppåt började. Jag var snabbare än min partner, min partner som jag egentligen inte visste något om. Utan att lägga några tankar på att han föll lite bakom så fortsatte jag min färd uppåt. Snön yrde omkring mig, händerna började förlora sin känsel. Men jag kunde inte ge upp! Till sist så nådde jag kanten. Jag hävde mig upp över den. Månen lyste över den vita ytan. Det var helt vitt. Min partner klättrade upp bredvid mig.
"Det är fel hus! Vi skulle vara på den andra sidan!" skrek jag. Han vände sig om och jag såg för första gången hans ansikte. Det var LL Cool J. Huh, tänkte jag lite förundrat. Vad gör han är? Mitt i min förvirring så försvann marken under oss och jag landade i en gigantisk säng. Shit! Vi hade misslyckats. Vi var nu i hennes territorium.

Jaa, jag undrar vad du gör i mina drömmar LL Cool J, han fanns i alla fall inte med i drömboken, haha! Men, nu över till nästa dröm!

Jag var lite förvånad över hur långt bort kassan var. Innan jag visste ordet så var jag framme och jag hade inte bestämt mig om jag skulle ha något mer än en äppelpaj, mellan pommes och en sundae naturell. Ville jag även ha en dipsås? Jag fick ingen tid att fundera över det så jag skrek ´En Äppelpaj!!´ så han vid disken långt där borta skulle höra vad jag sa. Hans läppar rörde sig men i surret runtomkring var det omöjligt att höra vad han sa. Jag gestikulerade att jag inte hörde vad han sa, men han tog brickan och knuffade iväg den längst disken. Jag försökte protestera och mitt i allt så kom en liten, tjock unge och snodde min äppelpaj.
"Hey!" Han vände sig om och gav det mest elaka leende. Suck, jag orkade inte. Jag tittade omkring i rummet, såg en kassa lite längre bort där kassören inte var tre meter bort. Jag tog min bricka och började vandra ditåt. Sakta och säkert så sa jag min beställning. En äppelpaj, en pommes och en sundae naturell. Hon gick iväg, gav mig pajen. Men! Sundae naturellen var gigantiskt! Genast började paniken sprida sig i kroppen. Så mycket pengar hade jag ju inte med mig... Plötsligt knuffade han mig i ryggen. Han. Viskade i mitt öra. Värmen spred sig i hela kroppen. Våra blickar stannde med varandra och han log. Utan att kunna förhindra det så fick jag världens leende på läpparna. Hur länge stod jag där? Bara lycklig? Länge. Innan jag visste ordet om det så var alla borta. resturangen var tom. Och kvar hade jag inte min äppelpaj, utan kassören hade gett mig en blåbärvanilj.

Lite arbetsskaddad tror jag där. Igår så käkade jag bara en gång. Lite spagetti och god skinksås. Meen, tyvärr så är det inte bra nästa dag upptäckte jag. Innebandymatcherna var dock inga katastrofer men kände mig lite yr och så. Oops.

Ookej, jag läste i mitt förgående inlägg att jag skulle skriva något kul. Men jag orkar inte. Jag skriver om boken jag håller på och läser sen, när jag läst ut den. Så jag själv kan läsa inlägget och vara nöjd över det eftersom, typ bara jag läser min blogg. :D

Men, denna vecka har varit en dålig vecka. En  bottenvecka. Typ som i Juni då flygbolaget ringde och sa att jag hade bokat en biljett som inte fanns och att dem andra som fanns var mycket dyrare- dålig vecka. Ingen dator. Lite sport. Ingenting på tv. Allt jag velat göra är att spela the sims. Igår satt jag på min säng i en timme för jag var så uttråkad. Jag kunde inte ta tag i någonting. Jag försökte kolla på Prison Break, men jag gillade inte alls första säsongen, förstår inte alls varför den var så hypad. Jag vet inte, allt stod liksom bara stilla och jag var rastlös och det var dåligt väder och ja. Det var bara skit. Men nu är my baby here again so all is well :) Nu är jag inte jobbig längre. Skönt.

Jag skulle ju skriva något roligt. Det var en kille som frågade efter mitt nummer på jobbet häromdagen. Haha. Lite kul. Gillar hur jag sa nej så snabbt. Jag gör det, när jag inte vill något.

Men. Jag ska upp tidigt imorgon. Sova. Nattis människor där ute.