Nörd som leker superhjälte och hans kompisar hakar på. De fångar turligen en stor bov och han får tjejen, alla blir lyckliga. Det är vad jag hade förväntat mig. Men ack o ve, så fel jag hade...

Dave Lizewski är en tillsynes vanlig tonårsnörd. Han har nördiga kompisar, inga tjejer lägger märke till honom och han älskar serietidningar. En dag så funderar han över varför inga vanliga människor blir superhjältar. Utan att finna något bra svar på frågan så bestämmer han sig för att bli stadens beskyddare! Men alla superhjältar har sina kompanjoner och nemesis, Dave inser snart att han kanske har tagit vatten över huvudet...

Den här var konstig. Väldigt konstig. Men konstigt bra! Alla karaktärer kändes väldigt äkta, det kändes som att dessa människor kan faktiskt sitta inne på ett café just nu och diskutera serier. Jag älskar såna filmer, som man kan se framför sig att de kan verkligen hända fast de inte kan det egentligen. Anledningen till det var för att även de små rollerna var verkliga och hade en stor betydelse för huvudkaraktären. Som pappan, hade inte alls mycket screentime, ändå så minns man honom och hans historia!

Aaron Johnson i huvudrollen var helt okej. Nicolas Cage var som vanligt ful i mustach. Christopher Mintz-Plasse var överraskande bra! Jag visste aldrig hur hans karaktär Chris skulle agera och vart han hade sin ståndpunkt egentligen. Han gillade ju serietidningar och Kick-Ass, men han gillade ju även sin far? Lite split-personality där. Me like.

Musiken var så oppasande och konstig att den blev helt underbar till de färgstarka scenerna. De blev ibland lite väl våldsamma, blod splashade här och där, men allt kändes så ironiskt på något konstigt vis... Jag skrattade när det hände, jag vet inte om det var för jag tyckte det var roligt eller för jag var så skräckslagen...

- Underbart konstig! Me likey!