Är lite sad över att jag missade min egen födelsedag *insert sad mobile smiley here*. 

Är för lat för att skapa mina drömmars blogg. Så, jag börjar blogga på svenska på min engelska blogg istället så kan jag blogga på engelska med mina fellow adveturers på våran nyskapande blogg. Får se hur det går. Vem vet. Kanske skriver av mig här i alla fall.. Höhöhö!

Personen som får hjärtat att hoppa det där lilla extra skuttet.

Hej du. Känner du mig? Vet du vad som egentligen sker? Det där ordet egentligen. Säg inte saker, saker du inte vet något om. Saker om en annan plats. En annan tid. En tid bortom dig. En tid, för en annan dig och mig.

Bloggen ska få några sista inlägg. Sedan är det slutt med blått. Här ska bli vitt och rosa. Fluffigt och mysigt. Men vi får se hur lång tid det tar. Jag är ju usel med datorn, och sölig för hand men blir då nöjd. Jag vill bli nöjd. Jag har vatir nöjd, dock inte längre. Så snart, snart skall förändringar ske.

Att uttrycka sina känslor på internet. Inte som jag brukar göra här på bloggen utan till någon specifik. Säga dem där orden. Jag förstår inte hur folk gör det. Det är svårt som det är i verkligheten. Ett litet hjärta. Hjärtat i min förrförra rubrik. Det var svårt det. Så mycket känslor bakom. Att låta folk se en, helt naken. Hur mycket vill man att folk ska se här på internet. vad är privat och vad är inte privat När är det rätt tillfälle. Jag vet inte. Internet känns så...mesigt för sådana stora känslor. Ord som alla kan läsa känns inte så allvarligt. I slutändan är det ögonblicken som räknas. Dem mellan dig och mig. Just you and me and no on else. Det är mörkt ute, huset sover. Godnatt på er.