Breaking Bad - Season 1
The time has finally come. Time for me to see what all fuzz about BB is about!
Desperate times creates desperate attempts to create a better life. When Walter White is diagnosed with cancer his path in life takes a sudden turn. With a pregnant wife, he feels helpless towards his family and destiny, so he makes a choice. He will use his skills in chemistry to make money. He will become a cook. A creator or metamphine.
Breaking Bad has an interesting plot filled with rich characters and their personal dilemmas. They struggle with the moral of right and wrong throughout the season, where does the line go between crime and innocence? How far can one go without losing himself? In this season we can see the beginning of these questions, and even though it's only seven episodes you can clearly see Walter White's development from an obedient husband, a rightful citizen, to someone who stands up for himself and start making his own choices, even if the choices are outside the law. Bryan Cranston is glowing and he deserved the Emmy he won for this outstanding performance of emotions and wonder.
But Walter White aren't the only one with problems. His partner Jesse also has his demons and we get to see a glimpse of why he has chosen this path. All characters are very interesting, with the exception of Walter’s wife sister Marie. We don't really care about her problems, and her subplot only seems to be stealing time from the real story. He character is well portrayed, she just doesn't need a story of her own.
Breaking Bad is a psychological drama that deals with many questions about life itself and also human life. Even though the story itself is intriguing, its strong point is the characters and the development throughout the show. One can only imagine where Walt and his partner Jesse will end up on this dark path of life they has chosen. And enough with imagining, begin the second season now!
1001! Number 4 - Mr. Nobody
Every path we choose is the right path.
.
The year is 2092. Nemo Nobody is the only mortal left alive, and his days are soon over. But there is no records of Nemo’s past. So he begin to tell his story; his marriage with Elise, Jean, his search for Anna and the travels to Mars. How the different choices he made in life had different outcomes. Which life is the one he really lived?
“Mr. Nobody” is a masterpiece created by Jaco Van Dormael. Not only is the story itself a masterpiece, but the cinematography exceeds by far. It’s just a joy to the eyes to watch all of its wonders. First it’s the eyes that screams with joy, then the ears bleed sugarcanes while listening to Pierre Van Dormael’s magnificent soundtrack. And then as deeper into the story we gets, it gets more intriguing and you are hooked. Because it peels of layer after layer until it reaches the core, and makes your body shiver with excitement.
The story of making impossible choices, or what consequences one choice can have really makes you think. What interest me the most is how different Nemo is depending on the choices he makes. Even though he is himself, Nemo, in every life his characteristics are so different. Is one person really that dependent on other people to shape one’s personality? It seems like so many choices made Nemo unhappy, and he can’t create his own happiness but is letting the people around him shape who he is. Do we humans really have that little force to change ourselves?
But the movie doesn’t say that there is a right or a wrong answer. It encourages people to live their life despite the choices they make, because every path we chose is the right one. Jared Leto as Nemo covers all of the feelings one can get from a choice – pleasure, pain, heartbreak, desperation, indifference and so many more. Although he only plays Nemo, he plays so many different aspects of Nemo, one can’t help but wonder over his beautiful performance.
This is a movie you can enjoy no matter how many times you watch it, because every time you watch it you realize something that you missed the last time, a clue to a story. “Mr. Nobody” is a masterpiece for ears, eyes, and your mind.
Mr. Nobody - 
Nr. 3: Thor!
Jag funderade länge om Thor skulle vara med i denna kategori. Till en början så tyckte jag inte det, men sedan så såg jag Avengers, och jag såg om Thor. Det var som en helt ny film än den gången jag såg den på bio. Det var inte bara en massa fartfylld action och muskelhunk utan skjorta. Loki fanns ju. Tom Hiddleston hjärteskärande version av Loki. (Loke på svenska, but now it's english)
Thor och Loki, två bröder som båda var födda till att bli kungar men endast en av dem kan bli det. På Thors kröningsdag så bryter sig frostjättar in i Asgård, men de överbemannas enkelt. Thor bestämmer sig dock att sätta jättarna på plats, något som hans far är emot. När han hör att Thor har gått emot hans ord så bestämmer han sig för att utvisa Thor till Midgård, jorden, för att bli en vanlig dödlig. Thor på jorden, Loki i Asgård. Hemligheter, förräderi, kärlek. Nordens gudar är här.
Jag har faktiskt skrivit en recension på Thor förut. När jag läser den så ser jag samma saker jag tycker nu, men så mycket mer. Jag inser hur lite man får ut av en film av att endast se den en gång, jag är därför så glad att jag såg den igen. Thor, Chris Hemsworth, är utmärkt som en blond Thor. Hopkins bleknar lite som Odin, men duger. Jag gillar hur filmen är lättsmält, hur de på jorden reagerar när de möter Thor. Allt känns äkta med en bit av humor. Allt detta såg jag första gången jag såg filmen, nu, andra gången så ser jag han som också provspelade för Thor, Tom Hiddlestons Loki.
Loki är en komplicerad karaktär. Det är hjärteskärande att se han alltid vara skuggan av sin bror. Nu, när jag är lite mer uppmärksammad på Loki, så ser jag hur de fyra krigarna, helt utan anledning, tvivlar på Loki. Varför skulle han vilja gå emot sin fars sista order? It doesn't make sense! Dem bara inte tycker om honom, den enda som verkligen älskar honom är hans bror, Thor. Men Thor är den person som han vill kunna bevisa sig vara bättre än, han vill inte stå i skuggan, även han född till att bli kung. Därför kan han inte acceptera hans kärlek och allt är så fruktansvärt sorgligt. Jag gråter.
Lite mer till filmen. Jag gillar den fatfyllda action och det var en lättnad av att se den i 2D, då jag inte alls tycker om 3D, när kommer en bra 3D-film komma? Alla skådespelare är briiiiljanta! Stort plus att Stellan är med när det handlar om Nordiska Gudar! Efter att ha sett Avengers så ser man även saker som jag inte lade större vikt vid tidigare eftersom jag inte vet så mycket om Marvels universum. Vem visste att Hawkeye var med i en hiss? Inte jag i alla fall! Det var en vacker scen. Det var många vackra scener. Loki och Thor. Jane och Thor. Stellan och Thor. Loki och Oden. Ja, många. Det den brister i är inte handlingen i sig men den blir lite hoppig och känns längre än vad den egentligen är. Det är aldrig ett bra tecken för en film. Men jag gillar den i alla fall. Mer än förut. Jag älskar Loki också. Ser stört mycket framemot Thor 2 och The Avengers 2! Ja, Loki sa att han hade signat för TRE Marvel filmer så då måste det ju komma ännu en han är med i! *insert extremely happy face*
Nr.2 : Iron Man
Efter att ha sett The Avengers två gånger är jag frälst. Vad jag dock inte visste är att glädjen kunde ta ytterligare ett jättekliv på skalan. Efter att ha sett Iron Man och Iron Man 2 så inser jag så blind jag har varit. Så blind! Jag skäms. Men är så glad att det finns så mycket mer! Iron Man - i kategorin superhjältar (boken ska inte vara sorterad efter årtal utan kategorier!) får en förtjänt andra plats i denna kategori - 1001!
Tony Stark, pengakungen själv blir kidnappad efter en av sina visningar för hans nya bomb i ett österland. Splitter i hjärtat gör att han får ett batteri opererat in i bröstet för att hålla splittret borta. Geni som han är så lyckas han fly i en egenbyggd armor. Väl hemma så börjar han fundera om det verkligen är meningen att han ska tillverka vapen - eller göra något annat i sin nybyggda armor?
Iron Man är en film med många scener och karaktärer. Jag är alltid lite ledsen då Rhodey i tvåan har bytts ut och då jag har inget emot Cheadle personligen så saknar han karisman som Howard har i första. To the good stuff - Iron Man! Robert Downey Jr är så klockren han kan bara kan bli i denna roll. Jag älskar verklligen snuttarna med han och Potts (Paltrow) (Hidden romance ftw). De är verkligen känslomässiga och är lite out of character för Stark, men ändå så rätt. Tony Stark has a heart.
Det är inte mycket action i denna film utan mer en introduktion om Stark och hans förvandling till Iron Man, och jag är verkligen en sucker för sådana filmer. Det blir mycket historia, karaktärsutvecklingar och olika sorters scener i dessa typer av filmer. Det är dem små ögonblicken som blir minnesvärda, roliga, berörande.
Iron Man får sig en välförtjänt plats för att vara en av de bästa, underhållande, superhjältefilmerna genom tiderna!
New Category! 1001, starting with: 50/50
"1001 filmer du måste se innan du dör" är en av mina tjockaste böcker i min bokhylla, trots tjockleken så är den föga intressant. Jag tvivlar inte en sekund på att gamla filmer är bra, men är dem verkligen så bra? Och, var tusan ska jag få tag på alla? Jag tycker att vissa filmer inte måste vara mästerverk för att vara med, men dem ska lämna intryck, beröra en. Eftersom det är många filmer som inte gör det i boken (jag har sett 89 om jag minns rätt, jag har sett runt 1010 filmer i mitt liv) så skapar jag en kategori med de filmer jag tycker gör sig förtjänta att vara med i "1001 filmer du måste se innan du dör - wacko style"! Och vi börjar med.... 50/50!
50/50 är en dramakomedi. Vår huvudkaraktär Adam (Joseph Gordon-Levitt) får veta på att han har en udda form av cancer. I sin tillvaro så finns han goda vän, flickvän, mor och genom sin sjukdom så träffar han nya människor. Alla hanterar beskedet på olika sätt och Adam ska försöka överleva både sjukdomen och alla känslor han bemöts av.
Okej, var ett tag sedan jag såg denna så min intro är inte den bästa (sedan är jag inte den bästa på att skriva heller but howdie!) men jag kommer ihåg den! Skratten, tårarna och ögon som inte kunde slitas från rutan! Denna gick tyvärr inte upp på bio i Sverige, så fick se den hemma istället. Detta är en annorlunda typ av Feel-good film. Jag tycker verkligen att alla gör en helt enastående roll i sina karaktärer. Förutom psykologen (känd som bitch från Twilight - Anna Kendrick), tycker inte kemin mellan henne och Gordon-Levitt var där. Angelica Houston som jobbig mor och Seth Rogers som stöttande vän var underbara. Den är lågmäld och känns verkligen äkta, att detta kan vara baserats på en verklig historia.
Denna film får äran att bli den första i denna nya kategori för den är underhållande, berörande och minnesvärd. Så... Se den!
.
