Torned within
Idag har jag fått höra att jag är värdelös. Dålig. Ful. Äcklig. Har inga vänner. Ingen tycker om mig. Vanligtvist när jag får höra detta och lite andra saker (som att jag borde låsas in på ett mentalsjukhus) så brukar jag avfärda det lite lätt. Men, idag var jag trött. Orkade inte. Tog åt mig. Som jag har sagt åt mig så många gånger att jag inte ska. Att det är fel. Och idag behövde jag veta att det inte stämde. Men det stämmer tydligen för jag är ju en person man inte vill umgås med. Så jag antar att jag är värdelös, dålig, ful, äcklig, har inga vänner och kommer spendera resten av mina dagar i ett vitt rum.
♥
Har aldrig träffat nån som du
Förut som liksom på nåt vis är allt
Dom flesta människor är väl vackra i sin själ
Men jag tröttnar snabbt
Men du är som en bok
Med nya sidor och kapitel utan slut
Och varje gång du öppnar dig försvinner allting utom här och nu
I miss you.
Idag har varit en toppendag. Toppendag. Jag pratade med Shannon och hon påminde mig om en sak. I won't let it defeat me! I WON'T LET IT DEFEAT ME. En mening jag sa om precis allt, precis allt. Och varje gång chimade Jess, Shan eller Jori in: I won't let it defeat me, I won't let it defeat me. Peppade, starka tillsammans så klarade vi alla hinder som stod i vår väg. Jag tror jag måste börja använda denna mening igen, då jag har kännt mig besegrad, trött, vilsen på sistone. Men; I won't let it defeat me! Pepp på högsta nivå nu. Awesomehet is on is way.
Being by your side, nothing more, nothing less.
Vem är personen bredvid Beastly? Hoppades upp och ner. Är det en tjej eller kille? Vad har den för roll? Elev? Tränare? Finns personens namn med i eftertexterna? Vill personen bli en stor skådis, eller vill den bara vara en supporter? Saker jag undrar, när jag ser dessa människor. De som sitter i publiken, de som sitter i resturangen, de som sitter i väntrummen. Är de nöjda med att bara vara där? Jag vet att jag skulle vara där. En av mina drömmar är att en dag vara en av dem där människorna. Supporten. Att vara i rampljuset är inte min grej, att vara en stöttepelare är mera likt mig. En dag. En dag.
I want you so much but can't stand to touch
Det är kul hur människor ser saker på olika sätt. Vad är en lögn och vad är en vit lögn. Vad är skillnaden? När är man otrogen och när är man inte det? För mig är det självklart. Det finns inga mellanting. Lögner för mig användes bara när man ska berätta något och kanske överdramatiserar det lite så historian blir roligare. Då är det en vit lögn som gör alla glada. Om sanningen kommer fram är det ju ingen som blir ledsen över det. Det är okej. De flesta har väl redan glömt bort ursprungsberättelsen i alla fall. Skrattet man hade den första gången man hörde historian kommer alltid finnas kvar. Sådana lögner är okej i mina ögon. Resten är, och kommer alltid vara, lögner. Jag skulle inte prata om lögner i detta inlägg, tänkte prata om otrohet. Men egentligen finns det inte så mycket att diskutera där kom jag på. Man är otrogen när man tafsar på någon, sedan blir det bara värre. Varför kom jag in på de här tankarna. Såg ett ganska upprörande avsnitt där någon sa att manbara är otrogen när man börjar tycka om den andra personen. Bullshit. Oj, det känns lite som jag har suttit på mig en shiny badge här och är ute på patrull.
Just your head leaning on top of mine ♥
Crazy dagar på jobbet. Mina ben är fortfarande slut! Nu är jag hungrig, jätte. Så jag ska äta. Och sen ta tag i skolan. Höhö.
Oh, it was just a butterfly.
Igår var jag på konstert. Jag går inte ofta på konsterter eller teatrar eller sånt. Mest för det är ingen som upplyser mig om det. Jag älskar att gå på sånt, men jag är direkt inte djupt intresserad av det så jag har koll på vad man vill se och vad som är bra. Förra året när jag var på Emils teater var det jättetrevligt och roligt. Igår var jag på en annan Emils konsert, också jättetrevligt och jättebra! Det är lite synd att jag inte har folk som upplyser mig om saker. Problemet med musik är väl att jag alltid kopplar bort ljud omkring mig om jag inte just sätter mig ner bara för att lyssna på musik. Som man gör på en konsert. Annars. Poff. Borta. En sån här fin egenskap som ibland inte är så fin. Men som sagt. Jag vill gå mer på sådant. För det är vid konsterter jag uppskattar musiken, lyssnar på den. Oh, look at the time. I should be asleep. Or. Hajime ha shawa ni hairu! Oj, upptäckte precis jag har ingen bild för kär. Bordeladda upp med lite mer positiva bilder. men alla mina ikoner försvann ju.. Men.. Kan leta efter fler. HÖHÖHÖHÖ!
Everyday Dreamer
Jag tror katastrofen i Japan påverkar mig mer än jag vill. Ibland när jag är med människor så tänker jag på Sendai, stationen, Clis Road skolan och alla människor runt omkring. jag försöker se hur en stor jättevåg kommer in och plöjer bort allt i sin väg. Såg en bild på Sendai station. Innan det stod att det var det så stod det att det var i Sendai och jag fudnerade genast vart det var, jag menar, det kan ju inte blivit helförstört, något borde jag känna igen. Men nej. Det var Sendai stationen. Och jag undrar vad hände med allting runtomkring, det nya köpcentret, ebeans, Mos burger. Allt. Är det borta? Finns inget verkligen kvar? Jag vill åka tillbaka dit. Göra något. Men jag vet inte hur. Och det gör mig så ledsen. När jag inte alls borde ha dem här tankarna så dyker de upp i alla fall. När jag mår som bäst dyker de upp. Men jag känner japaner. Dem hjälper varandra. Dem kommer överleva detta. Dem är starka.
You were no longer beside me.
Tänkte att jag här för en gångs skull skulle skriva ett seriöst inlägg. Bara för jag har tråkigt. Bara för jag inte vill plugga egentligen. Min mage uppför sig konstigt. Jag lyssnar på sorgsen musik. Orsakerna är många. but here I go!
Jag får ofta höra att jag kommer ihåg udda saker. Saker som ingen annan kommer ihåg. Men det rör sig främst om människor, ögonblick. Jag kommer ihåg första gången min vän svek mig när jag var fyra år, hur lögnerna började då och hur dem förföljde mig i flera år. Att veta sanningen var alltid en självklarhet för mig, jag kom att avsky lögner och falska människor, för de sårade mig så mycket. Men de förföljde mig och till slut slutade jag bry mig. Var hemma, umgicks med folk ibland, men det var inte ofta jag hade kul. Jag hade gett upp hoppet, hoppet om människor och dess vänlighet. Det förändrades, jag träffade människor som förändrade mig. Fick mig att få tillbaka hoppet. Men ibland när dem inte här så tvivlar jag. Att jag kanske fortfarande är flickan som gömmer sig bakom ett skal för att hon är trött att bli sårad. När jag sitter där ensam, så känns det som inget har förändrats. När jag inte hör någons röst blir jag ensam. Känner att jag är kvar på den där platsen där jag inte vill vara, personen som inte är jag. Jag vill vara stark, men är jag verkligen det? Jag funderar, och tycker oftast att jag är det, men ibland är jag också svag. När jag är ensam så sviker jag mig själv. Vågar inte tro mer om mig själv. Det blir bättre. Men det tar tid att plocka upp bitarna som folk har slitit ifrån mig. Nu blev det DMX i hörlurarna här lite. Jag kommer av mig. Vet inte vad jag vil få ut av det här egentligen. Lite gömda känslor? Må lite bättre. Nej, jag ville ju inte plugga var det.
the sun won't always shine
Tufftufftufftuff.. Sittandes på tåget, guppandes, ett ljud och rörelsemoment jag aldrig glömmer. Utsikter jag aldrig glömmer, men... som inte finns mer. Såg precis hur hela Natari spolades iväg. Natari, och Iwanuma. Precis bredvid Watari som ligger ännu närmare kusten. Jag får ont i magen. Alla mina vänner. Mina famlijer, särksilt Kimura. Jag förstår inte. Det finns inte mera.
Thinking of you and I can't stop smiling
Funderade om jag skulle ja och baka lite ikväll men nä. Jag har ju tid imorgon och på fredag också, varför stressa, jag kan ta det lite lugnt! Idag så har jag varit duktig och fixat läxor (men nu när jag säger det så har jag en kvar...) Men det går bra~ Vart lite tomt på bloggandet, har funderat väldigt mycket här och kommit fram till några beslut! Och nu mår jag bra :D Fotbollen är på gång på RIKTIGT och det är KUL! :D Hihi. Nu ska jag fixa Joels födelsedagspresent, så har jag det gjort också! AAAH. SKÖNT. Gillar att vara ute i tid. Humelidum. MM. Godis. Men. Vatten duger det med :D
Jag har seglat på ett stormande hav och tro mig, jag har velat stävja vinden Det är kyligt här i natt, när Stockholm kysser mig på kinden
Like a lonely cloud I'm floating around
Förut var de alltid de stora resorna jag såg framemot. Västerås var början. Sedan tog jag det stora klivet och åkte till Japan när jag var 17 och sedan dess har jag varit på resande fot. Mest Stockholm, lite Uppsala och Skånde däremellan och senast stora resan var då Kanada. Nu pendlar jag väldigt mycket till Stockholm. Känns nästan som jag börjar få mycket av det goda. Börjar tröttna på mitt vanliga liv. Jag blir rastlös av att göra saker jag gjort 1000gånger tidigare. Jag blir rastlös av att sitta vid datorn. Jag vet inte. Jag känner mig lite vilsen. Imorgon är det match, jag är inte så taggad som jag borde vara och det stör mig. Mycket saker stör mig. Men jag mår bra i alla fall tror jag. Måste bara hitta rätt rytm igen.
It was one of those day. But tomorrow was one of those days.
Mina mage bubblar. Mina armar är kalla. Min kropp är tung. Igår upptäckte jag att mina handleder är jättesmala. Jag blev lite rädd. Men det är okej. Två minuter!
Mini Shopaholic by Sophie Kinsella
Den senaste inom Shopaholic serien! Man börjar undra när den sista boken egentligen ska komma, för hur mycket kan en Becky Brandon (née Bloomwood) egentligen råka ut för?
Becky och Lukes dotter Minnie är nu två år gammal, så liten men ändå en handfull att hålla i! Hon blir bannad från affärer, vill ha allting och Becky som inte kan säga nej får allt större skulder... Inte bara att hon har Minnie att hålla koll på så har hon också bestämt sig att hon ska anordna en födelsedagsfest för Luke, alldeles själv! Med stressen från allt så kan hon ju alltid avreagera sig med lite shopping, men hon har slagit vad med Luke att hon inte ska shoppa igen förrän hon har använt vartenda plagg i sin garderob tre gånger... Kan det vara så att Becky har tagit sig vatten överhuvudet denna gång?
Shopaholic böckerna har alltid varit en del av mina favoritböcker. Ända sedan jag läste att Becky brukade ta ut sina skor och ta kort på dem när hon städade så kände jag ett samband, jag älskar böckerna för Becky är en jag i en mer drastiskare form. Jag förstår verkligen allt hon känner. Dem är helt underbara. Men den här boken är tyvärr den sämsta i serien.
Becky har nu blivit en mor men hon själv har inte förändrats så mycket. Två år har gått men allt verkar ha rullat på som vanligt. Jag hade velat se lite karaktärsändringar, att de inte fortsatte som vanligt som om inget hade hänt. Att få barn borde vara värsta livsförändrande grejen, men det märks inte alls, men vem vet, jag kanske har fel? Sedan så var allting ganska överdrivet, Minnies beteende och festen... Jag ska inte spoila för mycket, men hur mycket spektakel måste en fest ha för att bli bra?
Som sagt, den sämsta i serien. Den var rolig, men för många pinsamheter och alldeles för överdriven enligt mig. Men likaså, man mår bra av att läsa den!
Mini Shopaholic - 