The Butt Biting Bug!
Oooooh!! Av någon anledning hade jag denna låt på min dator och minnena! Minnena! Sanna och Sara hade på en av deras kurser något om att man skulle välja en låt och säga vad man förknippar den med och då skulle jag lätt välja denna! Varje gång man gick genom arcaderna spelades denna... på den stora wide-screen tevesirna på stan... killar som posade med en verklighetssize av insekten och tog kort... Jag blir så glad när jag hör den! Den var superpopulär först! Och ingen av oss visste vad det betydde först! När vi fick reda på det så skakade vi bara på huvudet: Japaner... Hade vi förväntat oss något annat? Vi har kända låtar om Zlatan. Japan har kända låtar om rumpbitande insekter. Sweden: 0. Japan: Bonus +100!
Jag saknar er. :(
Jag saknar er. :(
oh thou glorious hatmaker
Sitter här i ett desperat försök att undvika mitt geografiarbete som skall vara inlämnat inom en timme. Det är lugnt. Ska snart börja. Istället så tycker det att jag är bättre att jag skakar loss lite tankar. Djupa funderingar. Som sitter där som en igel och suger ens kraft om man inte gör sig av med dem. Så jag börjar.
Vad strävar man efter här i livet. Fame, love and happiness. Kanske. Men något som alla behäver är kärlek. Något som inte alla har. om man inte har den kärleken, vad gör man då? fyller ut sitt liv med saker och olika intressen. Men... Tänk om man inte har speciellt många intressen, inte många saker att fylla ut sitt liv med. Kan man komma till ett tillfälle då man är så desperat att man inte längre bryr sig om vem man ger eller får sin kärlek av? Då man bara har slutat bry sig? Leva i ett lyckligt tillstånd men samtidigt vara olycklig. Är det ens handlingar som bestämmer vem man är? Spelar det förflutna någon roll? När det handlar om någon utomstående person tänker man oftast. Äsch, ge personen en chans! Är det verkligen så enkelt? Att alltid vara osäker. leva i osäkerheten. Men samtidigt älska den personen. Leva i dået, leva i nuet eller varken leva i någotdera utan leva i sin egna lilla fantasivärld där lyckan ständigt är närvarande. Vad vill vi människor egentligen?
Lyssnar på tracy chapman. Blir tillfälligt deprimerad. Nu ska jag bita tag i geografin. YOSHA~
Vad strävar man efter här i livet. Fame, love and happiness. Kanske. Men något som alla behäver är kärlek. Något som inte alla har. om man inte har den kärleken, vad gör man då? fyller ut sitt liv med saker och olika intressen. Men... Tänk om man inte har speciellt många intressen, inte många saker att fylla ut sitt liv med. Kan man komma till ett tillfälle då man är så desperat att man inte längre bryr sig om vem man ger eller får sin kärlek av? Då man bara har slutat bry sig? Leva i ett lyckligt tillstånd men samtidigt vara olycklig. Är det ens handlingar som bestämmer vem man är? Spelar det förflutna någon roll? När det handlar om någon utomstående person tänker man oftast. Äsch, ge personen en chans! Är det verkligen så enkelt? Att alltid vara osäker. leva i osäkerheten. Men samtidigt älska den personen. Leva i dået, leva i nuet eller varken leva i någotdera utan leva i sin egna lilla fantasivärld där lyckan ständigt är närvarande. Vad vill vi människor egentligen?
Lyssnar på tracy chapman. Blir tillfälligt deprimerad. Nu ska jag bita tag i geografin. YOSHA~
Fly high my Pidgeot!
Ännu en dag i fångenskap. Jag visste inte om min slavdrivare var kines eller korean, det var en fråga som fick min hjärna att koppla bort smärtan. Också min fågel, Timmy. Men idag, idag var annorlunda. För jag kände att dem var mig på spåren. Innan min slavdrivare hann se mig slet jag tag i Timmy och sprang ut på dem trånga gatorna. I ett höghus vid hörnet hoppade jag upp på balkongen då jag kunde se dem där borta. En katt och en Pidgeotto, lika stora som Globen själv. Jag var tvungen att fly. Snabbt slet jag upp pokébollen hur min ficka på min citrongula klänning och kastade ut den bland träden.
"Pidgeot, go!" skrek jag och Pidgeot kom ut i ett rött sken. Snabbt hoppade jag på hans rygg och jag kände hur jättepidgeotton och katten vände sina blickar på mig. Med Timmy i en stadig hand så flög vi, över träden, bort, längre än jag någonsin varit förut. Sedan så drogs vi nedåt, jag hörde på Pidgeys skrik att det inte var meningen. Vi landade vid min slavdrivares hus. Jag var tillbaka där jag hade börjat. Oförmögen att komprehera vad som hade hänt kände jag en knack på min axel. Bakom mig stod den sötaste japan jag någonsin skådat. Hans ögon lyste av ödmjukhet.
"Jag har letat efter dig,"sade han. "Kom". Han tog min hand och vi var borta. Med Timmy på min axel så stod jag där. Väntade på hans kast. Slog iväg bollen, långt, långt bort. För jag var den legendariske högerarmen. Baseboll-legenden man hade väntat på. Cheerleadernsquaden hejade bara på mig. Han log bara för mig.
"Pidgeot, go!" skrek jag och Pidgeot kom ut i ett rött sken. Snabbt hoppade jag på hans rygg och jag kände hur jättepidgeotton och katten vände sina blickar på mig. Med Timmy i en stadig hand så flög vi, över träden, bort, längre än jag någonsin varit förut. Sedan så drogs vi nedåt, jag hörde på Pidgeys skrik att det inte var meningen. Vi landade vid min slavdrivares hus. Jag var tillbaka där jag hade börjat. Oförmögen att komprehera vad som hade hänt kände jag en knack på min axel. Bakom mig stod den sötaste japan jag någonsin skådat. Hans ögon lyste av ödmjukhet.
"Jag har letat efter dig,"sade han. "Kom". Han tog min hand och vi var borta. Med Timmy på min axel så stod jag där. Väntade på hans kast. Slog iväg bollen, långt, långt bort. För jag var den legendariske högerarmen. Baseboll-legenden man hade väntat på. Cheerleadernsquaden hejade bara på mig. Han log bara för mig.
Hm, jag undrar vad detta betyder. Den stora Pokémonen och katten var alla fall coola. Tänk om jag kunde göra en film utav alla mina drömmar!
