Sitter här i ett desperat försök att undvika mitt geografiarbete som skall vara inlämnat inom en timme. Det är lugnt. Ska snart börja. Istället så tycker det att jag är bättre att jag skakar loss lite tankar. Djupa funderingar. Som sitter där som en igel och suger ens kraft om man inte gör sig av med dem. Så jag börjar.

Vad strävar man efter här i livet. Fame, love and happiness. Kanske. Men något som alla behäver är kärlek. Något som inte alla har. om man inte har den kärleken, vad gör man då? fyller ut sitt liv med saker och olika intressen. Men... Tänk om man inte har speciellt många intressen, inte många saker att fylla ut sitt liv med. Kan man komma till ett tillfälle då man är så desperat att man inte längre bryr sig om vem man ger eller får sin kärlek av? Då man bara har slutat bry sig? Leva i ett lyckligt tillstånd men samtidigt vara olycklig. Är det ens handlingar som bestämmer vem man är? Spelar det förflutna någon roll? När det handlar om någon utomstående person tänker man oftast. Äsch, ge personen en chans! Är det verkligen så enkelt? Att alltid vara osäker. leva i osäkerheten. Men samtidigt älska den personen. Leva i dået, leva i nuet eller varken leva i någotdera utan leva i sin egna lilla fantasivärld där lyckan ständigt är närvarande. Vad vill vi människor egentligen?

Lyssnar på tracy chapman. Blir tillfälligt deprimerad. Nu ska jag bita tag i geografin. YOSHA~