Jag och min goda vän brukade alltid när saker och ting gick dåligt knyta vår näve och vifta med den i det blå. Det var som att skaka av sig ilskan som bubblade upp inombords. Vi kunde göra det när som helst. Nu när vi inte ses så ofta så har vi båda slutat gjort det, men så fort vi pratar med varandra så skriver vi *shakes fist* och då får jag en sådant begär att göra det. Och det känns så bra. Ilskan, irritationen försvinner ut i det blå. Alldeles underbart.