Lords of Dogtown



Lords of Dogtown – ett namn som tilltalade mig på grund av en enda skådespelare, Heath Ledger. Utan att veta vad jag gett mig in på så skulle jag förflyttas till Kaliforniens 70- tal då en ny era skulle ta vid. Skateboardens era.

 

I en liten stad längs Kaliforniens kust så bor Stacy, Tony, Jay och Sid, fyra tonårskillar som alla ser upp till Skip, den vuxna mannen som inte verkar ha några problem i livet. De surfar, åker skateboard och festar. En dag inser Skip att det finns pengar att hämta i skateboarden, och de fyra killarna skulle skapa en ny era med sina tricks, men i framgångens spår så nöts deras vänskapsband och allting kommer förändras.

 

Felfri skådespelarinsats, hjärtat på rätta stället och med ett fartfyllt men även stillsamt berättande så slog sig Lords of Dogtown rakt in i min favoritlista över filmer. Heath Ledger gör en klockfri insats som obesvärad, vuxen människa som verkligen porträtterar någon man kan tänka sig att ungdomar i den åldern ser upp till. Lever livet helt enkelt. Vad som verkligen är beundransvärt är att filmen inte har någon huvudroll. Alla är lika viktiga och man berörs av varje enskild individs historia.

 

Vad som höjer filmen är slutet. Hur allting vävs så fint tillsammans och man känner en glädje spridas genom hela kroppen. Det var länge sedan jag var så avslappnad då jag såg en film och bara njöt av varje sekund. Lords of Dogtown, en riktig härlig rulle.

 

Lords of Dogtown -


Wings with a touch of darkness.

Jaa. Det känns som jag sakta men säkert glider ned i en depression och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Saker som gjorde mig glad förut gör mig inte glad längre. Det stör mig. Jag gillar inte det här. Jag gillar inte vintern. Jag är trött. Jag vill vara pigg, glad, mitt normala jag. Jag återgår med sökandet efter glädjen.




A touch of prosperity

Lagade mat idag. Tog lång tid så har inte hunnit fixa något med rummet än... Osis. Men maten blev faktiskt godare än förväntat!! Har inte käkat curry rice på år så hade skyhöga förväntningar men dem flesta av dem levdes upp! Nu är jag av någon anledning helt död i kroppen så ska chilla lite. Är ensam hemma, ett fenomen som sker ungefär var tredje år men är inge sugen på godis så ska inte snoka i Emmas rum.

Planer i veckan är att se Green Hornet, Love and Other Drugs, 127 days oooch... The Tourist :D Yesyes, har jag tid med det? Probably not för ska jobba men satsar på det i alla fall. Och rummet. Rummet! Rummet! Och mina saker som ligger lite här o där i huset. Nä, tror jag dunkar musik på högsta volym och tar tag i rummet! Rummet! Rummet. Ja, jag försöker skjuta upp på det.

Dragon Age :<


Promising

Mår bättre! Mycket bra! Tränade för första gången på lääänge. Tror det var nästan exakt en månad sedan.. Sjuukt! Gick uruselt, som förväntat! Men mår bättre, och har en massa saker inplanerande som jag verkligen ser framemot att ta tag it! Har alltså full tupp de närmsta dagarna, ska bli riktigt skoj! :)

Såg btw Winter's Bone nere på söder i förrgår (det är ju onsdag nu!) med Joel. Tyvärr så levde den inte riktigt upp till förväntningarna då storyn inte höll helt men rent visuellt så var den mästerlig. Gillar dock mitt bioklubben kort då jag får rabatt, hihi. Måste fortsätta med årets kommande biofilmer sedan... Jag började... men sedan blev jag för sjuk... Sängen nu då jobb väntas om 7 och en halvtimme...


Above and Higher!

Barnen lekte och hade roligt på tivolit. Jag själv letade efter vad jag får mest ut av tivolin. Den attraktiva klon. I utkanten så hittade jag den, icke fungerande. Teknikarn som jag är så försökte jag fixa den. Istället för att nu vara en rolig klo hade den förvandlats till en tråkig studsbollsmaskin. Meningen att vara kvar var som bortspolad. Jag begav mig mot den mörka skogen. Isande vindar piskade mig i ansiktet och en känsla av obehag spred sig genom kroppen. Jag blickade ned mot marken. En vit klänning låg där oskyldigt på marken. Nästan lite för oskyldigt. Helt utan förvarning så rycktes den tillbaka och sköt upp i luften! Ut ur tomma intet så växte en kvinnokropp fram. Skräckslaget såg jag på hur den livlösa kroppen föll med ett dån ned till marken för att sedan släpas in i skogens mörker. Jag vände mig snabbt för att återvända till tivolits trygghet då ett par jättehänder slöts omkring mig. Jag slungades upp i luften och såg ned på gärningsmannen. Jättelikaspöken. Tivolits glada musik var borta. Utan att veta hur började jag flyga över staden. De var ute efter mig. Människorna på marken pekade på mig. De hade blivit omvända. Hus vars lampor var tända, hur vars lampor var släckta. Jag visste inte vilka som var fienden. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag var ensam.

Dumbledore heter Humlesnurr på norska, om någon är intresserad. Annars är det lite rolig fakta. Bara sådär.


For once. Just me.

Sitter här sjukling som jag är och har tänkt summerat året 2010 men kom på att jag redan har gjort det, så sjuk är jag. Men, jag summerar lite i alla fall.

Det första halvåret var ganska chill för min del, mina kompisar hade mer problem än jag och jag hamnade mest i bakgrunden. Det var väl Naturkunskapen som slet lite väl mycket på mig bara. Varje dag i vinter så kämpade jag och min riddare till skolan. -20, snöstorm, oplogade vägar, vi var på väg och max fem minuter försenade på morgonen! Riktigt tufft. Det var väl större delen av vintern det, jag har mest förträngt det, det var en jobbig tid. Tror också det kan vara för vintern var en dålig biosäsong. Såg The Imaginarium of Dr. Parnassus med ett gammalt par på minsta salongen och sedan var det inte mycket mer där under vintern, tyvärr.

Men. Nu ör jag trött igen. undrar jag har en mood icon som det står sämst eller döende på. Antagligen inte. För det är ju inte jag, egentligen. Läkaren imorgon!


Thoughts she couldn't understand

Börjar bli trött på det här. Inte kunna göra vad jag vill, inte bestämma över mig själv utan vara allmänt nere hela tiden. Inte kul alls. Something needs to be done!

Sailing through the darkness

Vaknade sju idag, kan vara för jag gick o lade mig tidigt igår. Gav upp klockan 8 och gick upp. Cirka 2 timmar sedan bara... Känns som mycket längre. Käkade pizza till frukost, nu lite mackor. Känns som jag borde få veta mitt schema snart till min kurs, men icke. En vecka innan så ska man kunna logga in. Så det är ett tag kvar. Mår bättre idag. Tror jag ska se Salt ikväll. Kanske köpa en hårfön också, vår förra gick ju sönder... Sniff.


With the most serene expression on his face he turned to me

Frasse: Jojjo, jag tror du är lite kär.
Jag: Jaa, jag är nog det.

Hihi. Nu! prata med Shannon, läsa bok! Imorgon står mycket chillsaker på schemat och jag ska vara lite snäll också!



Narnia: Kung Caspian och skeppet Gryningen


Idag så var jag och Joel på den tredje Narnia filmen! Det tog emot lite att inte se den på premiären men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge... :)

Lucy och Edmund är fast hos deras kusin Eustaces hus och längtar efter att få komma hem. Istället för att ta dem hem till deras familj så förs dem genom en tavla till deras andra hem, Narnia. Där blir de räddade av Kung Caspian och hans befäl. Fred råder i hela Narnia så de alla undrar varför de har blivit tillkallade denna gång....

Dålig beskrivning av handlingen, jag vet men faktum är att jag fortfarande inte riktigt har kommit i underfund vad den handlade om... Det var för många oklara saker, för många händelser som egentligen borde ha varit stora gjorde de små och man hann aldrig greppa tag utan skeppet seglade iväg i sin egen fart och man fick hänga med så gott man kunde själv...

Den största besvikelsen i sig är väl inte handlingen, för den var spännande och magisk så man struntade i att man inte förstod vad som hände. Nej, det var dels lite av manuset och skådespelarinsatserna. Inte manuset utan det var vissa scener som kändes helt onödiga, fjantiga och var bara hemska. Och skådespelarinsatserna... Tyvärr så fick Ben Barnes inte så mycket Scenetime som denna film hade behövt, för han var ännu en gång lysande i sin roll som Caspian. Georgie Henley svek i sin roll som Lucy. Då hon gjort det bra i de förgående filmerna var detta en överraskning. Hon verkade ha tappat bort sin karaktär helt.

Nej, den sämsta i serien, men fortfarande värd att se. Ögonen tårades vid två tillfällen och jag tror när allt kommer till kritan så gillar jag filmen trots dess många brister!

Narnia: Kung Caspian och skeppet Gryningen -