Det är kul hur människor ser saker på olika sätt. Vad är en lögn och vad är en vit lögn. Vad är skillnaden? När är man otrogen och när är man inte det? För mig är det självklart. Det finns inga mellanting. Lögner för mig användes bara när man ska berätta något och kanske överdramatiserar det lite så historian blir roligare. Då är det en vit lögn som gör alla glada. Om sanningen kommer fram är det ju ingen som blir ledsen över det. Det är okej. De flesta har väl redan glömt bort ursprungsberättelsen i alla fall. Skrattet man hade den första gången man hörde historian kommer alltid finnas kvar. Sådana lögner är okej i mina ögon. Resten är, och kommer alltid vara, lögner. Jag skulle inte prata om lögner i detta inlägg, tänkte prata om otrohet. Men egentligen finns det inte så mycket att diskutera där kom jag på. Man är otrogen när man tafsar på någon, sedan blir det bara värre. Varför kom jag in på de här tankarna. Såg ett ganska upprörande avsnitt där någon sa att manbara är otrogen när man börjar tycka om den andra personen. Bullshit. Oj, det känns lite som jag har suttit på mig en shiny badge här och är ute på patrull.