Everyday Dreamer

Jag tror katastrofen i Japan påverkar mig mer än jag vill. Ibland när jag är med människor så tänker jag på Sendai, stationen, Clis Road skolan och alla människor runt omkring. jag försöker se hur en stor jättevåg kommer in och plöjer bort allt i sin väg. Såg en bild på Sendai station. Innan det stod att det var det så stod det att det var i Sendai och jag fudnerade genast vart det var, jag menar, det kan ju inte blivit helförstört, något borde jag känna igen. Men nej. Det var Sendai stationen. Och jag undrar vad hände med allting runtomkring, det nya köpcentret, ebeans, Mos burger. Allt. Är det borta? Finns inget verkligen kvar? Jag vill åka tillbaka dit. Göra något. Men jag vet inte hur. Och det gör mig så ledsen. När jag inte alls borde ha dem här tankarna så dyker de upp i alla fall. När jag mår som bäst dyker de upp. Men jag känner japaner. Dem hjälper varandra. Dem kommer överleva detta. Dem är starka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback