Avatar
Lite senare än alla andra så spände jag på fastbältet och begav mig in i Pandora, en värld bortom våran egen. Avatar var så hypad så jag ville se den först på tv då man får en bätre helhet utav filmen, för vilken film är inte helt outstanding på bio?
Jake Sully ersätter hans bror i Avatar-programmet efter han blivit mördad. Utan att egentligen veta vad han ger sig in i så åker han till en annan planet, och är nedsövd i nästan sex år. Där får han sin egen Avatar, en kopia utav urbefolkningen Na'vi. Han anpassar sig snabbt, men han kommer Na'vi närmare och snart har han svårt att urskilja vad han egentligen är, en Na'vi eller en människa.
Avatar för mig var en stor besvikelse. Jag älskade effekterna, dem var helt underbara, historien var också bra, inte överflödigt bra, utan man kanske kan se den igen. Nej, vad denna film saknar är karaktärer. Karaktärer med djup, innebörd eller ens karaktärer man märker. Trudy (Michelle Rodriguez) hade en stor biroll, men inget djup. Varför agerade hon som hon gjorde? Och Parker (Giovanni Ribsi) en ung man vars hjärta inte verkade vara alltför mörkt. Varför gjorde han som han gjorde? Ingen vet, inte ens dem själva. Dem försökte ge Jake en liten snyfthistoria men den funkade inte särskilt bra. Den spelade ingen roll senare, jag väntade på att den skulle komma upp igen men det gjorde den inte. Ingen brydde sig om karaktärerna, utan satsade allt på effekter och historien. Det fungerar för de flesta, men inte för mig.
Historien känns som en annorlunda krigshistoria. En sida vill ha något och gör allt för att få det. Den andra sidan gör allt för att skydda sig själva och sedan så vinner den "goda" sidan. Min fråga är: Vad gjorde människor på Pandora i första stället? Sex år bort, råkade dem bara åka dit? Vad hände med jorden? Så många frågor som inte var besvarade. Istället fokuserades allt på Pandora och vil lärde känna Na'vi. Jag hade hellre sett denna film i stil med 10 000 B.C att det handlade om en urinvånare eller någon från de andra klanerna kom och blev speciell på något sätt.
Den är ett mästerverk i effekter, men inte ett filmmästerverk.
- Värd att se! Njuter av effekterna och en annorlunda historia! :)
Jake Sully ersätter hans bror i Avatar-programmet efter han blivit mördad. Utan att egentligen veta vad han ger sig in i så åker han till en annan planet, och är nedsövd i nästan sex år. Där får han sin egen Avatar, en kopia utav urbefolkningen Na'vi. Han anpassar sig snabbt, men han kommer Na'vi närmare och snart har han svårt att urskilja vad han egentligen är, en Na'vi eller en människa.
Avatar för mig var en stor besvikelse. Jag älskade effekterna, dem var helt underbara, historien var också bra, inte överflödigt bra, utan man kanske kan se den igen. Nej, vad denna film saknar är karaktärer. Karaktärer med djup, innebörd eller ens karaktärer man märker. Trudy (Michelle Rodriguez) hade en stor biroll, men inget djup. Varför agerade hon som hon gjorde? Och Parker (Giovanni Ribsi) en ung man vars hjärta inte verkade vara alltför mörkt. Varför gjorde han som han gjorde? Ingen vet, inte ens dem själva. Dem försökte ge Jake en liten snyfthistoria men den funkade inte särskilt bra. Den spelade ingen roll senare, jag väntade på att den skulle komma upp igen men det gjorde den inte. Ingen brydde sig om karaktärerna, utan satsade allt på effekter och historien. Det fungerar för de flesta, men inte för mig.
Historien känns som en annorlunda krigshistoria. En sida vill ha något och gör allt för att få det. Den andra sidan gör allt för att skydda sig själva och sedan så vinner den "goda" sidan. Min fråga är: Vad gjorde människor på Pandora i första stället? Sex år bort, råkade dem bara åka dit? Vad hände med jorden? Så många frågor som inte var besvarade. Istället fokuserades allt på Pandora och vil lärde känna Na'vi. Jag hade hellre sett denna film i stil med 10 000 B.C att det handlade om en urinvånare eller någon från de andra klanerna kom och blev speciell på något sätt.
Den är ett mästerverk i effekter, men inte ett filmmästerverk.
- Värd att se! Njuter av effekterna och en annorlunda historia! :)Kommentarer
Trackback