Tufftufftufftuff.. Sittandes på tåget, guppandes, ett ljud och rörelsemoment jag aldrig glömmer. Utsikter jag aldrig glömmer, men... som inte finns mer. Såg precis hur hela Natari spolades iväg. Natari, och Iwanuma. Precis bredvid Watari som ligger ännu närmare kusten. Jag får ont i magen. Alla mina vänner. Mina famlijer, särksilt Kimura. Jag förstår inte. Det finns inte mera.