Nu sitter jag här. Och ska inte berätta om min dröm när jag, min syster och Ingvar Oldsberg (På spåren mannen) skulle rädda världen. Den är alltför komplicerad. Inte mycket att säga där. Istället kan jag säga att just nu sitter jag här och njuter, av mina trötta armar, mina spagettiben som bara skriker efter sängen. Träning, match och jobbat stenhårt tills idag. Eller, jag har träning imorgon med men då blir det lite nöje också. För Yoshia kommer! Yatta! Men då blir det tidig morgon. Och ingen anime-night som jag hade tänkt mig, men det är nog kroppen bara tacksam för! Så yeah, nu går jag, Simon och Timmy och lägger oss.

Klockan lite över ett. Malin avbryter knappandet på tangentbordet när hon hör sin mobil ringa. Sakta så tar hon upp den och tittar på skärmen; privat nummer. Hon svarar lite försiktigt.
"Ja, det är Malin."
"Maaaaliiin, kan du inte fylla på läsk åt mig nu?!". Johannas problem en vanlig torsdagsnatt.

I Florida så har de lag på att avliva alligatorer som är över 1.2 meter långa och aggressiva mot människor.

This sucks.

Igår så var folket över på las dinnah ala johanna Style. Johanna style = oavbrutet med maat! Malin, Sara, Matilda och Sanna kom runt sex och sedan kom Therése runt åtta. Det var meningen att vi skulle äta runt sjutiden men det tog visst längre tid att grilla kött än vad jag trodde... Och sedan hasselbackspotatis, mmm...  Jag förstår hur Håkan bara kan äta potatis, jag kan äta hur mycket hasselbackpotatis som helst. Sedan blev det kex, och allas favorit; kladdkaka! Och sedan lite tävlingar förstås. På alla mina middagar så har vi en drickatävling, detta år så var det hallon/lakrits, en riktigt sliskig dryck som många uppskattade. Jag var nästan lite orolig för att de har nästan sluta sälja all äcklig läsk, men så såg jag den stå där på hyllorna,limited edition. Det är som om Willys var förberedd på min ankomst. Therése var den lyckliga segraren! Hm, sedan drog vi ut till det nyöppnade stället, vilket musiken var en stor besvikelse på... Tänk om Sanna var DJ, då skulle det likna något... när vi sedan åkte hem så kom jag på att jag hade glömt o bjuda på chips och godis! Så nu fettar jag på det. Hehe. Kul var det! Tack alla som kom!

Inatt så drömde jag om fotboll. Jag värmde upp i regnet. Jag gick och ställde mig i mål men så kom en massa personer i svarta tröjor och började sparka in svarta/rosa bollar i målet, och jag hatar när bollar är i målet! Så jag blev värsta lack men så kom ett par spelare i Orange och ställde sig precis framför mig och gjorde cirkeln och då skulle inte jag spela. Och då gick jag till sidan och satte mig. Jag tror jag saknar fotbollen. Jag har fortfarande inte sprungit någonting. Shame on Me. Bara för det så tror jag att jag ska göra det nu. Så kommer jag hem lagom i tid till "Kitchen Nightmares"!

Jag städar lite papper och hittade lite notböcker ifrån japan som jag har skrivit om mina dagar (på lektionerna då jag inte läste böcker, nej, jag pluggade aldrig, sitta 8 timmar på en stol varje dag är inte så kul alla tror) och då hittade jag om jordbävningen!! DUndunduuN!

Så, ska berätta om helgen. Shannon sov över hos mig! =D I fredags så arbetade vi på scrapbooken, till typ ett på natten!! Och sedan på lördag vaknar vi upp till JORDBÄVNING!!!! Jag vaknar, rummet skakar och Shannon sover fridfullt. Jag skakar henne, skriker: SHANNON!! GET UNDER THE TABLE!!! EARTHQUAKE!!! SHannon öppnar genast ögonen, fyllda med panik och rusar (kryper) mot skrivbordet. Jag slänger täcket över mig och rusar dit också. Vid det här läget så ser man typ ingenting för allting skakar så mycket. Jag har täcket över huvudet, Shannon är under bordet, vilket jag inte får plats under, "WHAT ABOUT ME?! MAKE ROOM FOR ME! WHAT ABOUT ME?!" skriker jag förfärad över att jag inte får plats, och i rummet finns det ingenting annat som kan skydda mig. och om taket ramlar in så tror jag inte mitt täcke skyddar mig. Fastän jag har bilder framför mig när taket ramlar ner på mig så tänker jag febrilt på ett ställe jag kan ta skydd. Inga tillbakablickar på livet, bara ständigt tänkande på överlevande, hur ska jag överleva. Medan dem tankarna virvlade runt i huvudet snabbare än ljusets hastighet, så slutade det. Med hjärtat i halsgropen satt vi och bara väntade på att det skulle börja igen. Och sedan började det! Nej, det var bara ett litet efterskalv, och dem följande två dagarna skulle det komma betydligt fler. Alla i huset klarade sig, dem enda skadorna var garderoben som hade ramlat ner, och det var tur att ingen var där under. Det var tur att Shannon sov över hos mig och jag inte satt på tåget som jag brukar göra varje lördag för att åka in till staden. Tur, det var vad vi hade. Och det känns säkert att vet i krissituationer att jag först och främst tänker på att överleva. Och Shannon oroade sig över att jag såg hennes trosor. Haha, poor Shannon xD

Japan, the good old times ;D

Den 7 Juli 2008 så lämnade jag Japan efter ha varit där precis tio månader. På flygplatsen så kom Ayaka, Seika och hennes pappa och sade farväl till mig. Kimura var den första familjen jag bodde i och trivdes väldigt bra där, det var bara lite jobbigt att behöva bli skjutsad så fort jag ville någonstans. Det var också där jag upptäckte en fantastisk strand en helg, men såklart efter det så blev det dåligt väder. Jag var den sista av JSL-studenterna som lämnade Japan. Det kändes konstigt, att lämna en del av sig själv bakom sig. Jag kommer inte ihåg personen jag var innan Japan. Japan öppnade mina ögon och fick mig att inse fast människor ibland säger att världen är så liten så har dem fel, helt fel. Världen är enorm, det finns mycket att se och många olika slags människor att träffa. Särskilt i Japan, jag saknar japan och dess folk. De är så oerhört trevliga och glada, konstant.

Denna vecka har jag jobbat. Mitt första jobb. Det har varit extremt pirrigt varje dag, man vet aldrig vad de där små busungarna kan hitta på. Jag undrar om jag var likadan när jag var barn. Ville ha allting, talade om allting. Det är sorgligt att jag inte kommer ihåg. Jag kommer dock ihåg att jag brände sönder tomtens skägg när vi lekte affär. Eller när jag och Malin satt på gungorna och trodde att vi kunde flyga till månen om vi gungade tillräckligt högt (dock så ramlade gungställningen). Allt det där roliga. När tankarna var fria och i världen så fanns alla möjligheter. Man kunde bli vad man ville, göra vad man ville. Man var fri. Barnens tid var en härlig tid. Men jag gillade att växa upp också.

Igår (slash i förrgår) kom Sara och Sanna förbi. Vi satt på altanen, med vinet på bordet som fick en att känna sig lite mera vuxen. Sådana där fina ögonblick man ser i filmer. Det var mysigt, trevligt och befriande. Jag kände mig fri ännu en gång. Att vara runt människor man tycker om får en att glömma livets små bekymmer och man är glad. Bara glad. Vilket jag tycker om att vara. Tack

En blogg. Min blogg. När jag startade denna blogg för något år sedan så var det första jag tänkte på layouten. Jag vill ha en användarvänligdesign. Efter många koder och omgjorda stilmallar så fixade jag till sist en jag tyckte om. Sedan var det till inläggen. Vad är det jag vill skriva om egentligen? De där små ögonblicken som förgyller vardagen? Killen du tycker om tittar på dig, du snubblar offentligt, du kläcker ut dig något ofantligt fiffigt. De där ögonblicken som är perfekta men försvinner så enkelt. Eller är det min fritid jag vill skriva om? Sport, tv, manga och allt annat. Eller helt enkelt bara skriva det jag känner för. Ett litet allt i allo. För det är jag. Lite allt i allo. Tycker om att göra saker, tycker inte om att göra saker. En allt i allo - johanna. En allt i allo blogg. Exactly how I want it.

5 dagar i Ungern. Ett fuktigt, kvavt land. Innebandyn var kul. Boendet kunde varit bättre. Att utforska staden hade jag ingen vidare lust med, lite synd att man missade slottet bara.

Sverige. Husbil. 3-0. 30 minuter senare, hemma 3-2. Sätter sig i soffan lagom till jublet, 3-3 är ett faktum. Vilken insats. Jag såg inte mycket men jag hörde på radion, och det var nästan värre. Tack Sverige.

Idag första dagen på sommarjobbet, vilket var helt okej. Aldrig jobbat med barn förut men det är en jättebra upplevelse. Hemma. Bara kollat på en massa Reborn! avsnitt. Snart kommer Spanner (hjärta). Jag börjar komma ikapp, men det innebär att snart så finns det inga fler att kolla på. Komattane~...

Transformers 2 = True love.

Ungern imorgon med innebandylaget. Jag borde nog se över min packning lite och fixa till de sista sakerna... (som jag just nu inte kommer ihåg vad det var D:) Jag är dock lite oroad över Transfromers premiären då jag bara har sett att den finns dubbad till ungerska 8ett språk jag tyvärr inte förstår) så jag får se om jag missar den... *sniffsniff* Har bara packat ned shorts så nu bannemej få det åtminstone bli soligt i Ungern! So, I see you in a week!

Rektorn håller ett tal. Han drar ännu ett dåligt fotbollsskämt medan han läser av raderna. Från fjärran börjar jag höra ett ljud... och snart inser jag att det inte kommer ifrån fjärran utan alldeles bredvid mig! Jag ser hur Sanna river och sliter i sin väska med hon leter febrilt efter sin mobil som ljuder allt högre och högre inne i aulan! Rektorn dissar nu sitt tal lite och börjar tala om ungdomar och mobiltelefoner. Men jag hör inte det så mycket. Jag hör bara mitt kvävda skratt.

Avslutning igår. Trevligt. Fest hemma hos Johan och Sara senare. Ännu trevligare. Finns inte så mycket att säga, jag hade det helt grajto bara! :) Sedan när jag kom hem så gick jag in och borstade tänderna då jag hörde ett konstigt ljud... (detta var då fyra på morgonen, cirkus) Jag gick in i Malins rum och DUNDUNDUN! Jag ser Blacky på fönsterbrädet! Fort som attsingen så springer han ned under sängen och jag dyker efter honom men missar med en hårsmån! Sedan när jag försöker locka ut honom så gör han en fuling och glider runt bakom mig och ut i vardagsrummet. Och där jagade katten honom. Och han sprang runt, han var så glad och lycklig lilla Blacky. Men jag lyckades fånga honom till sist! sedan runt halv fem gick jag och lade mig!

Sedan så gick jag upp 8 och hade fotbollsmatch 11! :D Gick förvånansvärt bra efter bara sovit i 3,5h (gjorde dock bara 1 pinsam sak men en bra räddning på frisparken och lite utrusningar hörodär)! Lite osis att vi losade med 1-0 bara...

"Vi körde på vägen. Vår destination var ett mysterium. Jag blickade ut över fönstret och såg det glittrande havet och betraktade dess skönhet. Helt plötsligt, i havets mitt så sjunker vattnet ned, en enorm vattenvirvel bildas. Jag ser hur de stora fartygena skenar iväg och nu kunde jag inte hålla mig längre.
"Pappa! Vart är vi på väg?!" frågar jag pappa och ser hur han kollar på mig i spegeln.
"Vi ska till Nya Zeeland!" svarade han glatt. Det svaret överrumplade mig rejält. Vi hade just bilat till Nya Zeeland. Wow. Men...
"Pappa! Du kunde ju ha sagt något så kunde jag ju ha ringt till Jess!" Helt bestört över detta tänker jag hur jag ska få tag på Jess' telefonnummer medan pappa parkerar bilen vid en strand och jag springer fram till telefonautomaterna. Jag står där och funderar en stund, och kommer på att jag inte har kommit på hur jag ska få reda på hennes nummer. Jag tittar på backen vi precis hade bestigit och till min förfäran så såg jag isbjörnar springa emot mig! Alla andra hade redan flytt undan och var i säkerhet, jag var ensam kvar. Snabbt som sjuttsingen så besteg jag isberget bakom mig och gömde mig i en skärva i isen och hoppades att de inte skulle se mig. Jag kikade upp och såg hur de störtade fram mot klippan och hoppade ut och förvandlades till isblå hästar som flög utöver horisonten. Fortfarande lite bestört över pappa inte hade berättat att vi skulle till Nya Zeeland så klättrade jag ned igen. Jag landade dovt på den varma sanden och såg framför mig ett par surfingkillar, blondt, lockigt hår, identiska med Logan i Baywatch. Jag kunde oroa mig över Jess senare tänkte jag och gick fram till dem..."

Och där slutade min dröm! Jag undrar om detta är mitt undermedvetna som säger att jag måste svara på Jess' mejl? Bäst att göra det snart då!

Stockholm. Ett ord. Så mycket mera, men egentligen bara en sak. Sf-bokhandeln. Guds gåva till mänskligheten som jag så brukar kalla det. Tänk att jobba där, vilka otroligt underbara dagar man skulle ha. Liksom, the ultimate bookstore of them all! En dröm. Men man ska alltid sikta högre. I USA. Tokypop-branschen. Kanske sitter jag där en dag?

Annars hade jag det väldigt trevligt i Stockholm med Animecka-gänget. Konvent är kul. Men det kostar pengar, jag får se om det blir Närcon i sommar!! Men wikipedia tävlingen verkar ju så oerhört skoj! Suck, jag får se vad som blir av sommaren. Sista sommarlovet, maffigt. Nu blire Hell's Kitchen. Lite skönt sisådär efter löpning i skolan och bara löpning på fotbollsträningen. Men det är skönt att löpa det med. i love life. !!! mina systrar chinchillor är för söta. the cuteness is killing me!

Idag vare plugg heeela dagen! Gick upp kvart i nio, drog sisådär tjugo över till Sannisen och vi kirrade Historian. Blev grymt bra!!! Första gången jag besökte Sannas hus också, it was very exotic!! Nu måste jag bara plugga in historian... *sighs*.

Senare så hade jag match, i extrem kyla. Det var inte mysigt. Och mitt sår i munnen har precis försvunnit och då får jag ett nytt! WHY! WHY?! Svullen läpp igen, yesh~ Aja, det gick väl helt okej i mål, blev ganska slut. Det tär på psyket att vara extrem koncentrerad i 90 minuter. Typ, mer koncentrerad än när man skriver engelska nationella!! Usch, jag tappade känseln i foten också, haha. Men jag måste träna på min spänst, tränatränaträna! Skärpning Johanna! Jag hatar att släppa in mål, så bli bättre då! GAH! *Takes a breath breath* Okej. Vi losade med 7-0 för er som undrar. I första halvleken så var vi över på deras halva i typ, hm, 1 minut, max. Så jag hade och stå i. Men alla kämpade och det var kul att stå i. I love my goalie position (L).

Jag hade några djupa funderingar också om varför man aldrig gör det man vet man ska göra. varför springer jag inte ut när jag vet att jag ska göra det och tar bollen? Varför lyder inte mina ben kommandona jag ger dem? Varför kastar man sig inte över en snygg kille när man ser han gå på stan och antingen ser om han diggar det, om inte, then RUN. Liksom, varför gör man inte det för?

Jag har ett stort problem. Den 22 juni åker jag till Ungern. Den 24 juni är det premiär på Transformers 2: Revenge of the fallen. Den 26 juni åker jag hem. Några dagar senare så går mitt pass ut. Man kan ju tycka detta vore värsta turen så jag slipper punga ut pengar till ett nytt pass, men märkte ni datumet på premiären på transformers? När vi var i Berlin så kom Mr. Zac Efron förbi och promotade sin nya film, det är precis lika stor chans att Shia gör detsamma. Med undantaget att jag träffar på honom. Och kanske vill stanna kvar lite längre. Eller han kanske till och med bjuder med mig till sitt hem i USA. Vad säger jag då? Nej mitt pass går ut om några dagar... Låter som värsta feta lögnen. Uhuhu!! What to do what to do?

"I want some Johanna"
"Well, you aren't getting anything." ... Min syster vill ha min choklad som jag fick av farmor idag. Söta farmor. Vi kollade på tennis, jag gillar tennis, man får lust att åka och kolla på en tennismatch varje gång man ser på det. Dödligt farligt för min plånbok. Men jag har inga större planer på att åka till båstad (kanske blir någon spontanresa dit). Nej, vad jag vill göra nu är att städa mitt rum! Jag har ett grymt sug att göra det, det är lite weird, jag får alltid lust att göra det efter jag har köpt böcker. Men mina bokhyllor börjar bli fulla, det har typ bara gått ett halvår sen jag köpte de två nya. This isn' looking so good. But hey, if they're full, it means that I have lots and lots of books to read! :D

Läser just nu Trollkarlens Trast by Martin Davies. inte mycket kvar på den boken!