Marathon #2 Eden of the East
Eden of the East är chockerande bra. En riktig tankeställare man inte har fått sedan Death note. Med så mycket makt, hur ska man kunna hantera den rätt, och vad är egentligen rätt och fel? Att offra några men rädda landet? Eden of the East tar hand om dessa djupa filosofiska frågor väldigt bra, med ett inslag av humor ibland så den inte blir alltför mörkt. Animationen, vilket är det bästa man har sätt på länge, är det bara att sitta tillbaka och njuta av. Det härligaste är att varje avsnitt för en framåt, en pusselbit närmare till att lösa det hela. Nu ser man bara fram emot filmerna som kommer i november. Oj, jag tror jag glömde nämna det ni alla undrade: Yes, there is romance!!
Ds. Bara 11 avsnitt. Går snabbt och kan ses om och om igen!
Eden of the East -
The blood, the flood and then where it should be pain there was only darkness
Nr.2 ftw!
Buzzer Beat - ep.7
...Translated into:
I saw you and my girlfriend together and just because I’m in Boston you’re not going to touch her! Asshole. I’ll be watching you!
Att läsa mellan raderna är så kul! :3
Inside the depths of darkness light is revived
Idag i skolan läste jag (ögnade igenom) en dejtingbok. Vilket inte var vidare mycket till hjälp. Inte för jag vet varför jag behöver hjälp. För jag tror på det här jag tappar näsduken, kille tar upp och sedan är det pladask. Jag är bara hopplös. Men jag gillar det. Jag ser framemot mina 40 katter.
The Imaginarium of Doctor Parnassus
Buzzer Beat - ep.5
%&#/(!+!)~~~~ ♥♥ ♥kyaaa~
Marathon #1 Sousei no Aquarion
Took you long enough!
Monster som dyker upp då och då och kidnappar människor. Och vad gör vi. Inget. INGET! vi bara chillar som vanligt och låter dem ta våra nära och kära, det finns bara ett vapen som kan stoppa det (fast i slutet fanns det asmånga, wtf?) så det funkar inte så bra. Och the bad guys, ja, dem snackade lite oförståligt sedan dog dem? Tror jag. Det var skumt. Fastän jag var koncentrerad till mitt yttersta när jag kollade denna. Så... nej. Besviken. det är allt jag är nu.
Sousei no Aquarion -= FAIL (except the romance part, if you're a fangirl who'll do anything for romance, then you can watch it. Or a mechalover. )
Because in the end there's only one road to choose
The living corpse - yet, not a zombie
The last time we saw each other we were 17... *sniffsniff*
Idag hände det. Jag vann inte en miljon (fastän jag vann typ 20kr häromdan!). Jess loggade in på MSN! Så, plugg. Nya Zeeland? Jag ska i alla fall vara lite seriös och skicka in ett mail med lite frågor, Jess skulle ringa och fråga om sportstipendier. Jag måste bara börja skriva på mejlet... kan göra det imorgon till matchen! Och som alltid när jag talar med Jess så kommer det sorgliga faktumet upp... 19 år... utan pojkvänner! Why do you always remind me?! Att vi gick miste om the cute guy next to me eller Mr. I like to smile a lot. Damn them. For not being brave enough to ask us out. Damn them all. Damn them all. Jag hade lite mer djupa funderingar. Om detta med kärlek. Men nu orkar jag inte ge mig in på det. Nu ska vi se... Dear sirs....
The Happening
Det är en vanlig dag i Central park, New York. Men plötsligt tycks världen stannas upp och inom loppet av några sekunder så börjar folk ta självmord. Elliot och hans fru bor i Philadelphia och bestämmer sig för att fly tillsammans med deras vänner. Men på vägen så stannar deras tåg upp och de har förlorat all kontakt med omvärlden. Terrorister, utomjordingar, ingen vet orsaken. Elliot och hans grupp fortsätter att fly ifrån det okända samtidigt som de försöker luska ut vad som egentligen händer, varför folk egentligen tar självmord utan anledning.
M. Night Shyamalan har gjort några riktiga mästerverk och floppar förut, den här hamnar dock någonstans i mitten. Skådespeleriet var ganska platt med tafatta dialoger men allt annat i filmen stämde. Filmningen, fotona och framför allt musiken som gjorde att rysningarna for igenom kroppen ständigt. Man satt på helspänn filmen igenom och rös av det fruktansvärda. Vissa scener etsar fast sig i minnet och är så bisarra och hemska att man har svårt att titta på dem, men de är ju så underbart hemska.
Det var länge sedan en sådan här nagelbitare släpptes och den var en riktigt njutning att se. Filmer om ett osynligt hot biter sig alltid fast för ovetskap är något av det värsta som finns. Och är det något M. Night Shyamalan är bra på så är det att veta människans rädslor.
The Happening -
Even though so much time had passed, the light was still far away.
死なないで, エース!
Efter 00.00 = Poketime on the chinchillor >:]