Earthquake 14/6 -08
Jag städar lite papper och hittade lite notböcker ifrån japan som jag har skrivit om mina dagar (på lektionerna då jag inte läste böcker, nej, jag pluggade aldrig, sitta 8 timmar på en stol varje dag är inte så kul alla tror) och då hittade jag om jordbävningen!! DUndunduuN!
Så, ska berätta om helgen. Shannon sov över hos mig! =D I fredags så arbetade vi på scrapbooken, till typ ett på natten!! Och sedan på lördag vaknar vi upp till JORDBÄVNING!!!! Jag vaknar, rummet skakar och Shannon sover fridfullt. Jag skakar henne, skriker: SHANNON!! GET UNDER THE TABLE!!! EARTHQUAKE!!! SHannon öppnar genast ögonen, fyllda med panik och rusar (kryper) mot skrivbordet. Jag slänger täcket över mig och rusar dit också. Vid det här läget så ser man typ ingenting för allting skakar så mycket. Jag har täcket över huvudet, Shannon är under bordet, vilket jag inte får plats under, "WHAT ABOUT ME?! MAKE ROOM FOR ME! WHAT ABOUT ME?!" skriker jag förfärad över att jag inte får plats, och i rummet finns det ingenting annat som kan skydda mig. och om taket ramlar in så tror jag inte mitt täcke skyddar mig. Fastän jag har bilder framför mig när taket ramlar ner på mig så tänker jag febrilt på ett ställe jag kan ta skydd. Inga tillbakablickar på livet, bara ständigt tänkande på överlevande, hur ska jag överleva. Medan dem tankarna virvlade runt i huvudet snabbare än ljusets hastighet, så slutade det. Med hjärtat i halsgropen satt vi och bara väntade på att det skulle börja igen. Och sedan började det! Nej, det var bara ett litet efterskalv, och dem följande två dagarna skulle det komma betydligt fler. Alla i huset klarade sig, dem enda skadorna var garderoben som hade ramlat ner, och det var tur att ingen var där under. Det var tur att Shannon sov över hos mig och jag inte satt på tåget som jag brukar göra varje lördag för att åka in till staden. Tur, det var vad vi hade. Och det känns säkert att vet i krissituationer att jag först och främst tänker på att överleva. Och Shannon oroade sig över att jag såg hennes trosor. Haha, poor Shannon xD
Japan, the good old times ;D
Så, ska berätta om helgen. Shannon sov över hos mig! =D I fredags så arbetade vi på scrapbooken, till typ ett på natten!! Och sedan på lördag vaknar vi upp till JORDBÄVNING!!!! Jag vaknar, rummet skakar och Shannon sover fridfullt. Jag skakar henne, skriker: SHANNON!! GET UNDER THE TABLE!!! EARTHQUAKE!!! SHannon öppnar genast ögonen, fyllda med panik och rusar (kryper) mot skrivbordet. Jag slänger täcket över mig och rusar dit också. Vid det här läget så ser man typ ingenting för allting skakar så mycket. Jag har täcket över huvudet, Shannon är under bordet, vilket jag inte får plats under, "WHAT ABOUT ME?! MAKE ROOM FOR ME! WHAT ABOUT ME?!" skriker jag förfärad över att jag inte får plats, och i rummet finns det ingenting annat som kan skydda mig. och om taket ramlar in så tror jag inte mitt täcke skyddar mig. Fastän jag har bilder framför mig när taket ramlar ner på mig så tänker jag febrilt på ett ställe jag kan ta skydd. Inga tillbakablickar på livet, bara ständigt tänkande på överlevande, hur ska jag överleva. Medan dem tankarna virvlade runt i huvudet snabbare än ljusets hastighet, så slutade det. Med hjärtat i halsgropen satt vi och bara väntade på att det skulle börja igen. Och sedan började det! Nej, det var bara ett litet efterskalv, och dem följande två dagarna skulle det komma betydligt fler. Alla i huset klarade sig, dem enda skadorna var garderoben som hade ramlat ner, och det var tur att ingen var där under. Det var tur att Shannon sov över hos mig och jag inte satt på tåget som jag brukar göra varje lördag för att åka in till staden. Tur, det var vad vi hade. Och det känns säkert att vet i krissituationer att jag först och främst tänker på att överleva. Och Shannon oroade sig över att jag såg hennes trosor. Haha, poor Shannon xD
Japan, the good old times ;D
Kommentarer
Trackback