"Vi körde på vägen. Vår destination var ett mysterium. Jag blickade ut över fönstret och såg det glittrande havet och betraktade dess skönhet. Helt plötsligt, i havets mitt så sjunker vattnet ned, en enorm vattenvirvel bildas. Jag ser hur de stora fartygena skenar iväg och nu kunde jag inte hålla mig längre.
"Pappa! Vart är vi på väg?!" frågar jag pappa och ser hur han kollar på mig i spegeln.
"Vi ska till Nya Zeeland!" svarade han glatt. Det svaret överrumplade mig rejält. Vi hade just bilat till Nya Zeeland. Wow. Men...
"Pappa! Du kunde ju ha sagt något så kunde jag ju ha ringt till Jess!" Helt bestört över detta tänker jag hur jag ska få tag på Jess' telefonnummer medan pappa parkerar bilen vid en strand och jag springer fram till telefonautomaterna. Jag står där och funderar en stund, och kommer på att jag inte har kommit på hur jag ska få reda på hennes nummer. Jag tittar på backen vi precis hade bestigit och till min förfäran så såg jag isbjörnar springa emot mig! Alla andra hade redan flytt undan och var i säkerhet, jag var ensam kvar. Snabbt som sjuttsingen så besteg jag isberget bakom mig och gömde mig i en skärva i isen och hoppades att de inte skulle se mig. Jag kikade upp och såg hur de störtade fram mot klippan och hoppade ut och förvandlades till isblå hästar som flög utöver horisonten. Fortfarande lite bestört över pappa inte hade berättat att vi skulle till Nya Zeeland så klättrade jag ned igen. Jag landade dovt på den varma sanden och såg framför mig ett par surfingkillar, blondt, lockigt hår, identiska med Logan i Baywatch. Jag kunde oroa mig över Jess senare tänkte jag och gick fram till dem..."

Och där slutade min dröm! Jag undrar om detta är mitt undermedvetna som säger att jag måste svara på Jess' mejl? Bäst att göra det snart då!