För exakt ett år sedan vid den här tiden (beräknat svensk tid) Så satt jag och Shannon på tåget och vi skulle snart vara hemma för att ha en av de mest godaste middagarna i mitt liv. Vi skulle ha en sleep-over för det var min födelsedag nästa dag, men jag såg inte fram emot det, utan en hel helg med Shannon! Vi hade det riktigt mysigt med våra filmer, konstiga chips och ja, jag kommer inte ihåg allt vi skrattade åt men skrattade gjorde vi allt. Det var ett år sedan. Nu sitter jag här, utan Shannon, och ser inte direkt fram emot min födelsedag. Lite tråkigt sådär, men det jag ser framemot mest just nu är nästa vecka, då det blir staden Stockholm. (Dock inte för mycket pengaförbränning) och en avskedsfest för Erika som ska få uppleva det fantastiska Japan, precis som mig! Lite avis är man, vill ju tillbaka (till mitt kära book-off mest <3) *hehe*

Idag så hade inte jag min mobil med mig till skolan (skräll? xP) och jag funderade, tänk om jag skulle se någon kollapsa på vägen? Eller bli överkörd? Tänk om jag skulle bli överkörd av en hit-and-run och sedan inte har mobben att kalla på någon hjälp? Liksom, vad gör man då? Nej, skärpning. Jag får börja att ta med mig mobilen mer ofta. I love my cellphone! Sedan i allt mitt tänkande i min cirka 12-minuters cykelväg till skolan så funderade också om jag skulle bli överkörd. Ligga där på marken. Och sen. yes, sen mina vänner, så kommer han. På väg till sjukhuset (i ambulansen) så skulle vi connecta (ambulanssjukvårdaren i form av Edward Norton). Sedan där på sjukhuset så skulle han (som nu mera är i form av Garett Hedlund)... tja, jag kom inte längre i min historia men det blir säkert en succemovie en dag! Måste bara få in lite djup i den... God, i love my rides to school!