If only that was smile real

Jag hade bestämt mig. Det var dags för en förändring. Med lite lätt darrande röst så beställde jag för en gångs skull INTE choklad och vanilj glass utan kokosboll och lemon sourbet. Jag fick min kokosbollglass i bägaren direkt, men var tvungen att vänta på lemon sourbet, den var tydligen eftertraktad för killen med det axellånga mörka håret i baren var tvungen att göra ny. Men inte mig emot, det var ganska skönt att stå här en stund. Mina systrar satt vid ett bord längre bort, jag undrade vart vi var. Inte på stranden, men inte i stan. Det var en mystisk plats.
"Ska du inte äta upp den där?" frågade killen med det axellånga håret. Jag blev med ens medveten om mig själv, men istället för att vara mitt vanliga tafatta jag så lyckades jag faktiskt komma med några fyndiga meningar till svar. Det var som en annan person hade tagit över mig. Nu verkade äntligen som om min lemon sourbet skulle vara färdig. Han tog en cheeseburgare och pressade den genom något sorts verktyg in i min bägare. Jag blev lite förundrad, är detta lemon sourbet? Men jag vågade smaka och det smakade absolut underbart. Detta måste vara något hemligt recept för killen blinkade, som om jag kände till något som jag inte borde. Jag satt där i det mörka glassen och njöt av tillvaron.

Jag är sugen på glass.