Days of sunshine in the world of Dreams.

År 2010. Mycket hände år 2010, mycket jag inte trodde skulle hända, saker jag hoppades på och saker som jag inte riktigt vågat hoppas på. Första halvåret var jobbigt, vi förlorade de sista matcherna i innebandyn, fotbollsträningarna var inte lika kul och skolan var en pina. Mest naturkunskapen, jag gillade att skriva långa och jobbiga uppsatser. Malin flyttade hemifrån. Åkte buss till Berlin med klassen. Blev systembruden. Studenten kom, jag och Sanna shottade på i några minuter och sedan var kylan som bortblåst och allting var bara så kul! Studenten innebar också att jag snart skulle åka till Kanada. Tror jag har skrivit om förut hur mycket det innebar för mig så skippar den biten! Det var dagen innan jag åkte för att träffa Erika som hade varit i Japan, Stockholm är alltid litekul att åka till. Känns lite som att åka till utlandet. Jag är en liten lantis innerst inne... Det var trevligt, det sista jag skulle se av Sverige och jag hade saknat Stockholm, var inte alls där lika ofta när Erika var i Japan. Det var också då jag för "första" gången träffade min blivande pojkvän.

Det är för "första" gången därför han kommer inte ihåg den första gången vi träffades. Det var när jag var i Stockholm och såg Dragonball filmen, vi pratade lite om programmering och hemsidor. Jag hade nästan precis börjat med webdesign så jag tyckte jag var jättecool som fattade något. Men som sagt, den händelsen glömde bort av honom (inte så förvånade, jag är ganska tystlåten av mig i stora grupper och bland massa okända människor). Men! Tiden gick som sagt och det var ju inte direkt att jag tänkte så mycket på den här söta programeringskillen, life goes on you know. Kanada happened och jag kom hem, såg färdigt på Supernatural och då började vi facebooka coola som vi är. Smsa och jag, saker hände 8) hihi. Väldigt bra saker.

Men, sedan det icke-existerande sommarlovet började så har saker bara varit bra. Förutom när jag satt ensam på Kanadas flygplats och grät för jag skulle hem och en flygplatskille kom fram och frågade om han kunde hjälpa till med något. Det var lite pinsamt, men väldigt vänligt av honom. Kanadensare är ett vänligt folk, till skillnad från oss svenskar. Men som sagt, det rullar, rullar framåt och allting känns bra. 2010, året som toppat alla dem andra.

Den 8:e. Den 20:e. Den 18:e. Den 11:e. Den 2:a. Många datum. Små händelser. Stora händelser. 2010.

Nu ska jag se på film.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback