So Close, yet so far.

Dag 8 - Ett ögonblick

 

Ögonblicket innan ögonblicket jag hade väntat två år på. Två år hade det gått sedan jag sett mina bästa vänner. Sista halvåret i skolan var jobbigt, fotbollen var tråkig och jag längtade så mycket efter dem. Jag försökte jobba så mycket jag kunde, men pengarna ville inte räcka till. Fick mental breakdown men papi kom in och hjälpte mig ♥. Efter jag hade tagit denna bild så kollade jag lite på fotbollsvm när jag väntade på min väska, jag fick konstiga frågor av tullen och sedan var jag igenom. Jag gick nedför den blåa mattan och där stod hon. Och där stod jag. Tårarna rann nedför våra kinder. Jag var jetlaggad, hungrig, men har nog aldrig mått så bra i hela mitt liv. Det får inte ta två år tills nästa gång.

 

Ögonblicket när man ser någon. Känslan man får. Underbart. ♥

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback